Morgon. Regn under natten. Precis som alla andra dagar under vår "Eriksgata". Medverkande i denna var Mor, hustru och jag själv. Statist var Mors syster, min moster. En undulat och våra två pudlar Stella och Lady var också med.
Nu var ressällskapet inte som på Noaks ark men vädret var likadant. Så många millimeter regn som kom denna vecka hade det inte kommit på 50 år.
Transportmedel var bil med husvagn. Vår nästa hållplats var Mariefred. Vad hade då denna ort i Sörmland för dragningskraft på oss. Inget annat än att hela familjen en gång på trettiotalet med båt kommit dit. Nu skulle staden intagas från landsidan. Den gången firade Gripsholms slott 400 års jubileum. Helstekta oxar serverades den gången.
Receptet kommer på matsidan.
Tidigare har jag berättat om långliggare på campingplatser och hur illa vi kom överens med dessa. Nu var det tvärtom. Vi kunde inte få plats på de ordinarie gästplatserna - dessa var ur funktion på grund av det ihållande regnet. Men ett större antal var på resande fot och om vi var rädda om tomterna skulle vi få stå här. De som disponerade dessa - med utsikt över Mälaren - hade lagt golv m.m. för sin egen skull - här kamperade vi i två dagar.
Gripsholms slott började byggas 1537 av Gustav Wasa. Det betydde att det var 1937 som vi var där. Minnen - några fotografier. Kanonfotografer fanns många på den tiden.
Man ställde sig framför den stora lådan - på ett bestämt avstånd en plåt sattes in - mannen dolde sitt huvud med ett svart skynke tog bort locket framför kameran - under tiden stod vi stela som pinnar - med ett dumt flin i ansiktet. I en balja lades plåten eller vad det nu var - efter någon stund kom så ett fuktigt papper med resultatet. Det fick sedan sin plats i familjealbumet.
Efter att under klagomål spatserat upp till slottet - på de våta grusgångarna - ville jag - som den gentleman man är - bjuda på entrébiljetter.
- Varför det - vi har ju sett det - förra gången vi var här - kontrade Mor.
- Min förtjusande är här för första gången - menade jag.
- Hon är inte intresserad - konstaterade Mor och så blev det.
Vid hamnen fanns en krog som serverade Vätternröding.
- Typiskt - muttrade min moder - kommer vi till Vättern bjuds det väl på Mälartorsk. På grund av det dåliga vädret beslöts i full enighet. Vi skulle ta oss till västkusten.
Vi sniglade oss fram genom landskapet. På en rastplats drack vi kaffe - inne i vagnen - radion sände sitt Eko. I detta omtalades att så många millimeter regn - som kommit det senaste dygnet hade det inte gjort på hundra år.
Gemensamt tog vi skulden på oss - det var vi som orsakade denna stora nederbörd - genom vårt farande kors och tvärs.
Vi åker hem - det är synd om människorna som bor här.
På småvägar körde vi till Askersund - övernattade på en leråker. Den snälle campingvärden bjöd på kaffe med dopp.
TV med långfilm - muntrade upp oss. Dagen efter var målet - Sjöstugans Camping - där solen lyste på både goda och onda - därför - fick även vi känna dess livgivande strålar.
Av Lennart Ekman 26 jun 2003 09:45 |