Oh - vad det är härligt i naturen 2

Långsamt gick premiärfärden mot Smålands urskogar. Väl kommandes ihåg alla de gånger jag legat bakom en husvagn och sagt och tänkt ord som inte lämpar sig i tryck - körde jag in så fort det var ett rastställe - trots detta såg jag tecken som inte betydde god fortsättning på er utflykt - tvärtom.

Vid en sjö parkerade vi - hustruns leverpastejsmörgås - ett glas öl - vatten - vetefläta - kaffe - fick oss i stämning igen.

Under rasten hade vi studerat campingboken med alla platser väl beskrivna - många med bild. Vi fastnade för en plats med det i öronen lockande namnet "Sjöstugan". Närmaste plats med flera fastboende inbyggare var Älmhult.

Efter att ha glidit fram på smala skogsvägar i några timmar var vi framme.

"Skall man åka på semester med dig som förare får man avsätta rikligt med tid för transporten". Detta kom från en kvinna som vill ha litet mera fart och fläkt över tillvaron.
Vi valde en plats - under höga tallar - med utsikt över sjön.

Då det var tidigt på säsongen och mitt i veckan fanns det bara en vagn till.

De var inte hemma - vilket gladde mig - det var litet amatörmässigt när stödben och andra nödvändiga saker skulle på plats. När det var dags att koppla till elen befanns att det fordrades en lång utomhussladd med specialkontakter.

Kvinnlig ironi - skadeglädje - för att ge igen för alla de gånger man sagt - flytta dig det ordnar jag kan inte beskrivas - det måste ses.

Ensam ute i skogen - just när solen håller på att gå isäng -håller man tyst.

Vi hade middag färdig i kylen. Värmdes och åt. Läste handboken - såg att vissa delar - lampor - värme kunde fungera - om batteriet slogs till. Nu blev det genast lite ljusare.

Efter att ha försökt på flera sätt blev sängen färdig - kuddarna skulle ligga som ett pussel - lades en kudde fel blev sömnen och vilan litet delad.

Då allt var färdigt lade vi oss. Inte sedan vi var barn hade vi avslutat dagen så tidigt.

De medhavda hundarna visade tydligt och ljudligt sitt missnöje.

Flera gånger under natten fick vi använda Potti - Potti.
Sängarnas belägenhet var sådan att en klättring över den ene var nödvändigt med följden att båda vaknade - vid behov. En liten pratstund innan det åter var dags att sluta ögonen.

I ottan vaknade vi - pottan skulle tömmas - kuddarna på plats - sängkläder luftas och tillbaka i sina lådor - kaffe lagas - om kiosken var öppen - morgonbröd.

Vädret var fint - det gick att äta ute - men vi konstaterade att någon sol - på hela dagen - skulle vi inte få.

Vi lärde oss att det finns två sorters husvagnsfolk - långliggare och de som kör runt. Denne man som kom släntrande bort mot mig tillhörde det senare slaget.

- Du kom väl lite fel på det igårkväll - här är ingen sol - massor av mygg - vill du ha hjälp och flytta upp hit?

- Tack gärna.

Efter en timma lyste även solen på oss - kaffebordet dukades
det blev både kvinnosladder och karlasnack med detta trevliga par - i vår ålder - från Göteborg. Frågorna korsade varandra - hade vi förtält - lång sladd till el - extra gasolflaska.

- Förtältet ligger hemma, vi kan inte sätta upp det.
- Kör hem med bilen och hämta det, vi passar vagnen under tiden.

Sagt och gjort - oj så fint det blev - men jobbigt.

Nu blev det små rundturer.

Tänk så mycket det finns att upptäcka. Nu tycker hustrun inte om att besöka "döingar" - därför blev det inte något besök i Carl von Linnés hem. Däremot besöktes många "knallemarknader".

Efter en tid hade övningarna gett färdighet - nästa tur skulle gå genom Glasriket - som nu saligen somnat in - vidare till Öland. Nu hade vi fått utökning i familjen - min mor. Allt tungt arbete ålåg mig. Städning medmera var hustruns problem.

Mor stod för kosthållet - vilket hade till resultat att mina byxors midjemått krympte. Även den med mig jämngamla damen började klaga.

Detta betydde att i några dagar fick vi inte vispgrädde till desserten - men snart återgick vi till den för mor så vanliga ordningen.

Under dessa turer kom mor och son varandra nära. Kunde prata om sådant som vi tidigare inte vetat om.

Efter Ölandsbron var det att välja - höger eller vänster. Mot norr låg de flesta campingplatserna. Vilken vi valde kommer jag inte ihåg. Värden visade en plats - vi parkerade vagnen - satte upp tältet - därefter slog vi oss ner för kaffedrickning. Då kom ägaren med skammens rodnad på sina kinder.

Grannen hade klagat - vi var 5 centimeter inne på hans tomt. Det var rätt - men vi stod så nära häcken som var vår andra gräns.
Jag sade till mina två kvinnor:

- Håll er lugna nu, jag är korpulent nog att tatuera exemplar på honom. Hej så länge.

Här följde litet ironiskt småskratt - som alltid då jag försöker vända till det.

Lugn i lägret bad dessa - vi hjälps åt - vi behöver bara dra in tältväven.

Nu är det alltid så - somliga straffar Gud genast - på natten då grannen kört hem så kom ett av de värsta oväder som varit på 25 år. Hans tält rasade samman - vi hjälptes åt att ösa vårt och upplevde ett äventyr hur det kan vara på
"Solen och vindarnas ö."

Alla på den gata där vi låg var långliggare - högfärd - ogästvänliga - mot oss som kom några dagar bara. Därför undvek vi att bli placerade bland detta folk i fortsättningen - om det gick.

Av Lennart Ekman 21 jun 2003 14:32