Förändring

ensamhetens tystnad svepte sakta in
som gravens stillhet i dystert morgonljus
vindpinade som fjällbjörkar
allting förgås och uppstår i sitt sakta mak
utan att ta hänsyn till skriken
längtansfullt ebbar dom ut där inget finns
i sin tomhet o klagan rister dom som intet bättre vet
eden som åter svärs om och om igen
bara för finna sej till ro mellan dom få
som vet men tror sej veta bättre

inget skall dock saknas dej som går här
utan tro och hopp, besvuren i oändlighet
makten paradiset och härligheten
finns säkert bakom lås o bom
kedjad fast med bojor av granit
horisonten färgas blodröd
av solen som inte gick upp
ekot av den kalla tystnaden blir ett crescendo
inget förmår hållas kvar av tyngdlagen
som egentligen är en illusion av sej själv

när allt kommer omkring är det ju bara ord
subjektiva ord som inte ens förlöser
ord som inte vägs eller mäts alls
packa bara ner dom i sin minsta betydelse
och upprepa dom som ett mantra
kanske men bara kanske blir dom då sanna
där i enkelhetens lugn, borta fjärran
finns nog trolösheten kvar
men förstås utom räckhåll


Detta är ett bidrag till Sourze poesiskola

Av Preben Holm 19 jun 2003 15:11