Vildhjärta

Vildhjärta

Hon steg upp och andades
Huvudet kändes tungt efter den djupa sömnen
Öppnade fönstret på vid gavel
Endast fåglarna hördes kvittra

Frisk luft sveper, kittlar
Kommer med stora famnen
Låter porerna andas
Hon lutar sitt huvud ut

Några byggubbar sitter en bit bort
Fikar i det gröna
Med dammiga händer
Ansiktets konturer framhävda

Dammet likt puder
Som ett vackert stoff
färglöst mot det bruna ansiktet
Viskar

Hon hoppar till
När hans ögon plötsligt
Är nära
Hennes fönster

Hon kastar sej tungt
På golvet
Endast det flortunna
Linnet som skydd

Ler
Smeker
Med en hand
Över tyget

Stannar och känner
Att han vet
Hennes hemlighet
Som bränner

Snäckor
Sandstrand
Dit han tar henne
Tar henne

Vildhjärta
Lek med mej
Inatt , igen

detta är ett bidrag till Poesiskolan

Maria Flink, poet i vimlet

Av Maria Flink 18 jun 2003 18:13