Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Negativ människa

Hmf.

Nu när jag ser på mig själv, jag försöker låna någon annans ögon ett tag. Jag blir besviken av vad jag ser. En sådan negativ människa jag är. Jag känner verkligen hur benen går i gammalt groll. Smuts upp till knäna, jag vadar fram. Jag försöker mig på ett leende men det ser mest ut som ett stelt ansiktsuttryck i spegeln, fejkat. Varför är det så?

När jag kommer hem från skolan en helt vanlig dag så tänker jag: Det har var en riktigt bra dag.

Jag känner att det är fel. Mina dagar kan väl inte vara bra? Jag sätter på min radar och går igenom dagen en gång till... allt jag sagt... och jag hittar alltid små fel... små ord... som växer till gigantiska misstag. Jag vet att det är patetisk. Jag vet. Men jag kan liksom inte sluta, det är något jag måste göra. En tvångstanke. Jag tänker sluta. Jag måste sluta men det blir aldrig så, jag slutar aldrig.

På kvällen... precis innan jag somnar och ligger i mörkret. kommer nästa grej... jag blir så fruktansvärt rädd att alla jag bryr mig om ska vara borta nästa dag. Kanske döda. Kanske ligger dom på marken med kulor i sina hjärtan. Jag ser mig själv gå omkring och gråta salta tårar på deras ögonlock som aldrig kommer att öppnas igen. Jag skakar i dom, vill få dom levande till varje pris men allt är försent...

En gång för några veckor sedan pratade jag med en pojke jag känner när rädslan kom. Han sa att han skulle ut på fest och jag fick genast en bild i huvudet där han låg nedtrampad med uppspärrade, döda ögon. Jag kände hur rädslan kröp mer och mer i min kropp. Jag sa:

Jag: Nu måste jag gå för jag börjar bli vimsig.
Han: Jasså?
Jag: Dö inte bara. Det vore inte bra.
Han: Dö? Nej, jag ska inte dö. Hej då. Ha det så bra!

Sedan gick jag därifrån för jag var så rädd att jag skulle säga något ännu mer förvirrat och dumt, blind av rädslan.

Folk säger: Men du. Jag veeet en jääättebra bok du kan läsa så du inte låter så nere jämt?

Jag: Men det hjälper inte.

folk: Nähä. Gnäll inte då.

Och? Jag har inte bett om er hjälp! Det är bara jag som kan få mig att må bättre. Inte någon jävla bok eller film. Jag har inte gått enda hit för att misslyckas.