När jag berättar om marmeladen

Therese är här,
det är gott

Vi dricker te med citron,
skriver meningslösa dikter,
jag klinkar på gitarren,
och Therese säger att Lars Winnerbäck,
kan slänga sig i väggen

Det regnar,
min katt i Therese knä,
hon klappar honom på magen,
och han är kung

Jag berättar om marmeladen,
hur han som uppfann den,
hade strypsex med sig själv,
och dog, trettiosex år gammal
på en gård i Iowa

Therese skrattar,
det är gott

Och hur fyra turkiska bröder,
tre med titthål i pannan
och en med tre patroner,
en gång bad mej skriva en dikt
till deras mors begravning
Deras mor, som en gång hade
hånglat med Kemal Atatürk,
i en trappuppgång
i någon förort
till Ankara

Therese skrattar
och säger att livet är
ett hångel i en
förort till Ankara,
åtminstone för en del

Vi lägger en klick marmelad
på Therese nakna mage,
och när jag smakar hennes mage,
och letar efter hennes bröst
tänker jag
att livet också är
en stund med Therese
en regnig dag i juni,
åtminstone för en del,
och det är gott



/till poesiskolan/

Av Mattias Alsander 12 jun 2003 15:54