Kontrastfylld resa

Medan jag står och väntar på nattbussen kommer en buss från stan, stannar till vid hållplatsen och släpper av några glada själar. De försvinner lika snabbt som de kommit. Några killar som varit på privat fest glider förbi hållplatsen på sitt vis. Snart är de hemma och sover i sina sängar, men vill behålla stämningen och få vara tillsammans så länge det går. Tids nog blir var och en av dem upptagen på sitt håll. Kommer de då att minnas och tänka tillbaka på stunder som dessa ibland? Stunder då kompisskapet betydde allt och var deras egen värld och en värld för sig på samma gång. Ungdomstiden brukar visst den världen kallas.

Äntligen syns nattbussen komma stressandes nerför backen, ty för helgnattens folk gäller ett särskilt sätt att uppfatta tid. Önskan att komma ikapp tiden gör att chauffören nästan missar mig, men lyckas åstadkomma ett civiliserat stopp och jag kan stiga på.

I bussen vilar tomhet och rester av medhavda drycker hoppas jag att det är rinner i rännilar över golvet och en den gryende baksmällans blekhet börjar göra sig gällande i den tidiga morgonsolens strålar. Nyss var bussen full av människor på väg hem från helgkvällens nöjen. Nu är vi på väg in mot stan igen.

Längre än hit går inte den här bussen. Till min lycka är ändhållplatsen belägen några steg från nästa nattbuss hållplats. Klockan är nu strax efter fem på morgonen, krogarna har just stängt och sopat ut de sista gästerna ur lokalerna. Nu strövar de sorglöst genom stan på väg hemåt i en kvardröjande festyra. Försommarmorgonen är ljus och vacker och kunde ha varit riktigt stämningsfull, men stora städpatrullen är ute och städar gator och torg och kryssar bullrande fram mellan de tidiga flanörerna. Det gäller att se upp så man inte själv åker med. Några envetna svarttaxichaufförer glider omkring och raggar kunder. En och annan är tillräckligt berusad för att vara dumdristig nog att riskera en sådan färd. Jag håller tummarna för att kvällen inte ska sluta i olycka för dem.

Nattbuss nummer två glider in på hållplatsen och den långa svansen av väntande tar sig ombord. Det är onekligen en brokig skara. För en del är bussresan bara ett annat sätt att fortsätta det glada umgänget, även om baren inte är tillgänglig här. Andra sitter trötta och tysta efter nattens övningar. En och annan verkar ha arbetat hela natten och ser fram emot att få komma hem till lugn, ro och tystnad, medan andra, som till exempel jag, är på väg till sina tidiga arbeten trots den tidiga timmen.

Stilblandningen är total och doften av fylla blandas med nyduschat här och var. De unga, nästan vuxna och självsäkra som nu får vara ute hela natten finner viss trygghet i sin barndoms tuggummituggande, för en doft av fräsch jordgubbe blandar sig med de andra.

Killar och tjejer i olika relationer till varandra. Några har nyss funnit varandra, andra har hängt ihop länge. Kompisgäng pratar och skrattar glatt och någon som i nyktert tillstånd aldrig skulle komma på tanken att säga ett knäpp till en okänd människa inleder helt obesvärat en konversation om allt mellan himmel och jord. Rätt som det är glider en kille på bussen. Inget konstigt med det, men jag undrar hur i hela fridens namn man kan se så förbaskat pigg och fräsch ut vid den här tiden på dygnet. Själv brukar jag försöka undvika allt vad speglar heter före lunch.

Äntligen på väg mot resans mål. Av motorns morrande hörs inte mycket, men av glada människor hörs desto mer. En kille, som uppenbarligen druckit mer än tillräckligt, gör ett sista försök att slippa sova ensam. "Ska du följa med hem och …" - ja vad han sade kan du säkert räkna ut själv. Den tjejen tilltalades dock inte att bli tilltalad av honom utan fnös bara till svar. Ledsen grabben, du frågade chans några groggar för sent, tänkte jag för mig själv. Andra håller visst fortfarande på att diskutera om de ska "hit eller dit". Har beteendevetare någonsin satt sin fot på en nattbuss? De anar inte vad de har missat!

När vi åker över en bro har solen stigit upp ordentligt och vattnet glittrar vackert och lockande. Resan är full av upplevelser och intryck av alla de slag, med andra ord. Om några minuter är jag framme i den verkliga världen igen. En kort promenad senare är jag på jobbet. Undrar om några av dem har vaknat till liv när jag ska åka hem?

Av Staffan Huss 12 jun 2003 13:35