Allvarligt om farsgubben

Den gamle är min far,
under hans gummistövlar
ligger vägen,
hans igår, mitt imorgon

Den gamle ser ut över det blå
han alltid kallat havet,
kartograferna kallar det östersjön
Där säger han, och pekar,
la trålarna till när jag var barn
Och på andra sidan,
handelsfartygen,
fulla av råbarkade brasilianare, polacker
och australiensare
som på kvällarna,
spöade skiten ur de lokala talangerna
på någon av stans alla krogar
Men, det var andra tider,
det var på andra sidan vägen,
på andra sidan livet

Om några månader skall den gamle dö,
de armar som en gång lyfte mej
över sitt huvud,
som en gång bräckte Ricky Brusch i armbrytning
på en marknad i danska Århus,
orkar nu knappast föra
tändstickan till pipan

Han håller sin mycket gamla och darriga hand
till skydd mot vinden för att få fyr på tobaken

Vi står på några klippor i den stad
vi bägge blivit män
Samma stad som en gång skickade iväg
hundratusentals svenskar till det nya landet i väster
Den stad där Erik Dahlberg, den gamle lögnaren,
ritade världens enda torg som är
fyra gånger hundra meter,
han förlänades en gata för besväret

Den gamle undrar vad jag gör,
jag förklarar att jag skriver om poesin,
att jag vill göra poesi av förklaringarna,
att jag i viss mån samtidigt urholkar landets BNP
i jakten på att finna de rötter
vilkas frukter den gamle ibland plockat
vid festliga tillfällen

Det är ett gott arbete säger den gamle,
och jag tänker, att liksom han är min rot,
är jag hans frukt

Den börjar hos människan, säger jag, poesin

Den gamle ser på mej,
jag ska dö snart, säger han,
jag vet, säger jag,
jag vet det pappa

Det är allvarliga saker poesi,
dess rötter närs av sveket och av döden,
döden är bra för poesin

Jag är fyra år gammal,
min pappa och jag fiskar öring,
jag frågar om tusen saker,
de vuxna har alltid alla svaren

Jag är trettio år gammal,
min far och jag blickar ut över havet,
vi pratar om döden och om poesin,
vi har inga svar,
men vi pratar åtminstone

Han tar min hand, och det slår mej,
att min hand är större än hans,
det är märkligt pappa, säger jag
Den gamle tittar på mej,
i hans ögon finns hela denna dikten,
om döden och poesin,
om kärleken till min far

Sov nu pappa, jag älskar dej




/till poesiskolan/

Av Mattias Alsander 11 jun 2003 10:34