Den ska vara liksom kilformad

o undrar om han skitit på sig.

De kryper under och klättrar på högen som ligger mitt på tennisplanen nere på Tingta.

Det är vår och Sture har plockat ihop hockeyrinkens träsarg för säsongen och staplat de olika delarna mitt på det som inom några veckor ska vara en tennisplan med nymålade linjer. Som genom magi förvandlar han, Sture alltså, den lilla hockeyrinken till en perfekt tennisplan med två banor, där killarna från högstadiet hela sommaren kommer utkämpa dueller medans de, småglinen, låg och tryckte i buskarna och väntade på att de skulle råka slå bollen över nätstaketet. Då sköt de fart, norpade åt sig bollen och smet upp för pulkabacken in i skogen med killarna från högstadiet jagandes efter.

Men nu var det vår, Stefan och han klättrade på och kröp under högen mitt på tennisplanen nere vid Tingta.

Det var lite märkligt. Tidigare hade alla polarna varit äldre och bott i samma kvarter. Staffan bodde i andra sidan av bostadsområdet, nere vid affären, Tunahallen. Han hade bytt skola, för att, ja, vad ska man säga? för att grabbarna i andra sidan av bostadsområdet var dumma i huvudet och han hade tröttnat och tryckt till en av fånarna i magen så han vecklat ihop sig runt Stefans lilla hårda näve. Något hade gått sönder och fånen hade spytt blod sen på eftermiddagen. Det blev samtal med tanter från centrum och föräldrar och Staffan hade fått byta skola. Till deras skola på andra sidan bostadsområdet, den tuffa sidan. Stefan var schysst och efter en vecka hade han också för stora brallor.

Så egentligen var det inte så jävla märkligt att det var han och Stefan som kröp omkring under och klättrade på den där högen nere vid Tingta.

- Det är viktigare att den är tjock, sa Stefan.
- Det är viktigare, om den är lång är ganska betydelselöst, fortsatte han.

Han snackade sådär, med vuxna ord, det var bland annat det som de hade retat sig på och så hade han astma, det var inge bra. Han hade en sån grej, en inhalator, det blev liksom kallt i halsen när man fick låna den, men det fick man inte, så ofta, för då märkte hans mor det och det var inge bra för då fick han inte komma ut och lattja? leka? nej. De var lite större nu, de lattjade, de hängde inte ännu, men inte fan lekte de? Nej, de lattjade.

Nu lyssnade han uppmärksamt samtidigt som han hävde upp benet över kanten på en av kurvorna i den isärplockade träsargen nere på Tingta. Han hängde i vänstra hälen och höger hand samtidigt som han trevade med sin fria vänsterhand efter sin ena sneaker som han tappat mellan brädorna.

Det växte små alger på träsargen och hälen glider loss, han faller i en pendelrörelse, fortfarande hängande i högerhanden kilas han fast mellan de vitmålade brädorna. Träflisor, uppslitna av hårda slagskott, spretar upp ur brädorna. Revor i låret svider som fan. Nu sitter han fast med högerbenet, inkilat mellan bräder, spetsat på träflisor.

- AJ! Fan! skriker han. Men han gråter inte, han var ju kille och hade förstora brallor, så det gick inte, så mycket förstod han. Även om han var liten, så grät han inte, även om det gjorde ont, som fan, så grät han inte, nej.
- Hur gick det, undrade Stefan där upp, ovan honom, högst upp på högen.
- Bra, ingen fara, tjock inte lång? svarade han och svalde smärtan.
- Ja, o så ska den vara kilformad, det är bra, det gillar de.

De var större nu, men fortfarande små. De hade inte riktigt fattat vad de skulle ha han till, Polarna alltså, mer än att pinka, nej, pissa, de var äldre nu, de pinkade inte, de pissade. Eller ja det är klart, de äldre hade tipsat om att man kunde olla telefonluren i slöjdsalen, det var kul, när Slöjdfröken som hette Svante skulle svara i telefonen. ho ho.

Fast de var lite äldre nu och i höst skulle de också börja i högstadiet, så de visste ju att det fanns roligare saker att göra med polaren, fast de fattade inte riktigt vad, eller hur det funkade. Visst Camilla var snygg och Malin hade stora bröst och det var tydligen viktigt hur polaren såg ut. De hade de olika pusselbitarna och nu försökte de lägga ihop det till en hel bild, de hade redan snott tidningar från sina farsors rum, men de blev mest skraja av att läsa, eller ja kolla i dem. Men nu hade Stefan lyckats komma över en av sina storasysters tidningar, den var annorlunda, inte som fars eller Stefans fars tidningar, nej, den vände sig till tjejer i Staffans storesyrras ålder och där hade Stefan läst att den skulle vara tjock och kilformad, polarn. Det var det de ville ha.

Vad han bara inte hajade var varför det stod i en tidning till tjejer. Visste de inte vad de ville ha? Och om de inte visste så skulle de väl hur som helst få veta det ändå? Varför tala om för dem vad de vill ha? Det borde de ju veta. Eller var det så de funkade? Tjejer med bröst? Måste man tala om för dem vad de vill ha? Är det så? Nej, så kan det väl inte vara? Eller?

Av T.L Stjerna 05 jun 2003 09:39