Abraham körde sitt eget race

Varenda schyst lya hade då minst ett trettiotal husgudar i olika valörer. Bara tanken att Gud var en var som från en annan planet. Men Abraham tog sig mod. Han gjorde rent hus, först hos sig själv och sedan hos sin mycket förvånade broder när han från intet plötsligt vandaliserade broderns hem genom att slå sönder alla dessa dyrt inköpta husgudar. Sedan sa Abraham:

- Tjaba, nu drar jag!

Fritt översatt från babyloniska lerkakor och pergamentrullar i bortglömda grottor.

Därefter tog han alla sina prylar, getter och brudar och gick rakt ut i öknen i jakten på ett förlovat land fyllt med allt vad han kunde tänka sig. För det hade Gud lovat honom.

Stanna där och fundera. Då har jag inte ens nämnt att han omskar sig själv efter halva vägen för att bekräfta att han var på rätt spår.

Tänk efter. Är du beredd att vara lika drastisk för det du tror på?

Abraham grundade monoteismen, tron på en Gud, judendomen och i förlängningen islam och Jesus Josefssons uppfinning kristendomen. Abraham är den största religiösa patriarken, och intellektuella inspiratören indirekt, och någon större kommer knappast att finnas på den här planeten. Ingen annan människa kommer ens i närheten av att ha påverkat den här världen på det sättet som Abraham gjorde. Karl Marx, Abraham Lincoln, Martin Luther King, Franz Kafka och Karl XII påverkades i allra högsta grad av Abraham och det som kom efter honom som en följd av hans tankar.

Jag tar upp Abraham eftersom det visar att Abraham hade all anledning att bo kvar i det frodiga flodområde som han bodde i: Han var rik och han var ansedd, och hade han valt att spela med i den roll som alla andra ville att han skulle ha, hade det aldrig blivit något patriark. Abrahams agerande är inledningen på en serie av utvecklingar och händelser som påverkar oss än i dag. Hur du ser på den här texten, de filter och tankar som omger dig i din förnimmelse av verkligheten, styrs till en betydande del av det tankegods som blev följden av att Abraham lastade åsnorna och sa till sina närmaste:

- Okej, häng på!

När Abraham uppfattade att Gud kallade kunde han valt att ignorera Gud, eftersom det för stunden var mer lönsamt att vara som alla andra, och att ta sin familj och boskap för att gå ut i öknen verkar för den vanlige babyloniern som rent vansinne.

Gick det lika bra för alla som hört kallelsen att göra saker? Inte alls. De flesta har gått under. Men det visar att det är långt kvar innan du behöver känna dig konstig om du väljer att göra det du känner för. Det finns inget universellt tvång att stillatigande göra som alla andra. Du har en skyldighet mot dig själv att göra vad du känner är rätt och riktigt, det som är sunt enligt din egen moral, och det är bara att skrida till verket.

Varje samhällsförändring börjar med en tanke. Var inte så jäkla blyg och återhållsam. Gör det som är viktigt för dig. Våga avvika. Kunde Abraham köra sitt race kan du köra ditt race. Dra iväg. Tänk fritt. Om du väljer att följa din övertygelse, gör det. Oavsett vad folk tycker och tänker. Utan folk som gått sin egen väg hade vi stått kvar i stenåldern och Metro hade varit en lerkaka på en sådär sextio kilo. Bara det.

Av Jan Kallberg 05 jun 2003 09:13