Dalademokraten Göran Greider har gjort sitt val

Någon nyansernas mästare har kolumnisten och samhällsdebattören Göran Greider aldrig varit. Men när han ger EU och eurosamarbetet skulden för allt ifrån "ökande politisk apati" till "ett eftertryckligt nej till den övriga världen" och avslutar uppräkningen med att kalla Europatanken för "en unken, artonhundratalsmässig stormaktsdröm", ja då tycker jag att han till och med har överträffat sig själv. Kan det rentav vara så att rösten höjs för att argumenten tryter?

Vid sidan av den lindrigt sagt vinklade historiebeskrivning av bakgrunden till det samarbete vi i dag kallar EU som han presenterar, så kan man konstatera att varken politisk eller ekonomisk analys tycks vara Greiders starka sida. Låt mig kort kommentera några av de mest hårresande missförstånden eller medvetna försöken att vilseleda i Göran Greiders debattinlägg:

• För det första är det ett faktum att den europeiska Kol- och stålunionen kom till efter andra världskrigets förödelser i syfte att knyta Europas länder och folk närmare varandra genom att gemensamt verka för fred, stabilitet och välstånd. EU-samarbetet och den gemensamma valutan euro är en naturlig fortsättning på denna strävan. Inga konspirationsteorier i världen kan ändra på detta.

• För det andra finns det inget nationalchauvinistiskt med det europeiska samarbetet. Tvärtom har ju Europatanken ständigt attackerats av extremister såväl till höger som vänster på den politiska skalan. I dag har den populistiska vulgärnationalismen och dess strävan till isolationism företrädare som Jean-Marie Le Pen och Front National i Frankrike, Jörg Haider och FPÖ i Österrike, det separatistiska partiet Vlaams Blok i Belgien samt Pia Kjaersgaard och Dansk Folkeparti. I Sverige är det knappast en slump att organisationer som Sverigedemokraterna, Nationaldemokrater och KPMLr tillhör EU:s och eurons fränaste kritiker.

• För det tredje är Greider antingen okunnig eller far medvetet med osanning när han påstår att Riksdagen "när den så vill" kan ändra instruktionerna för Riksbanken. Det är av riksdagen klubbad lagstiftning som sedan den 25 november 1998 säger att "målet för Riksbankens verksamhet skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde" och den speglar ett internationellt åtagande att göra Riksbanken självständig. Frågor som tillväxtmål och sysselsättningsmål är däremot en angelägenhet för folkvalda politiker - i Sverige såväl som i euroländerna.

• För det fjärde gör Greider en logisk kullerbytta av stora mått när han glider över från att kritisera bristen på insyn i ECB:s direktionsarbete till möjligheten för EU-länder som väljer att stå utanför valutasamarbetet att i framtiden påverka beslutsfattandet i EU. Det är ett faktum att de i dag informella diskussioner mellan euroländerna som föregår EU:s finansministermöten är ett viktigt forum som Sverige riskerar att utestängas från. Det är också självfallet så att vår röst i EU kommer att väga lätt jämfört med dem som tar ansvar för EU- och eurosamarbetet fullt ut, i stället för att som Greider och andra euromotståndare "vänta och se" på att tiden i någon hypotetisk framtid ska vara mogen för att också vi ska gå med.

• För det femte är det lite anmärkningsvärt att den hets mot EU- och eurosamarbetet, utifrån såväl ekonomiskt som politiskt perspektiv, som Greider för fram inte tycks delas av hans egna socialdemokratiska partivänner i vare sig Sverige eller övriga Europa. För det är ju ett faktum att såväl Europatanken som den gemensamma valutan med ytterst få undantag har ett starkt stöd inom socialdemokratin och de fackliga organisationerna i Europa.

Valet vi står inför den 14 september handlar inte om konspirationsteorier om stormaktsdrömmar, att vända ryggen åt omvärlden eller att montera ned det som vi är stolta över att ha uppnått i Sverige. Inte heller är det ett ställningstagande till om huruvida en gemensam valuta i Europa i grunden är en bra idé eller inte. Euron är ett faktum. Den är här för att stanna – och växa. Vad vi i höst har en historisk chans att ta ställning till är om vi vill fortsätta längs den bevisat framgångsrika vägen av öppenhet, handel och utbyte med omvärlden, eller om ska välja utanförskapet. Dalademokraten Göran Greider har gjort sitt val. Jag hoppas och tror att andra med mig ska finna att det är tryggare att vara innanför än utanför.

Av Ulf Dinkelspiel 03 jun 2003 10:28