Mina Änglar

Krossad inför världen.
Slagen till marken.
Lämnad i askan av det förflutna.
Brända minnen.
En förtvivlan större än allt.
En smärta kraftfull nog att spränga bröstet.

Men så plötsligt fanns ni där vid min sida;
Änglarna som hört mitt hjärtas röst.
Som känt igen hjälplösheten och smärtan i mina ögon.
Försiktigt vakande. Varligt lyftande.
Jag var omsluten av gnistrande Ängelvingars skydd.

Ni höll min hand.
Gav mig av er styrka.
Återförde sakta lite av den livskraft som ryckts ifrån mig.
Lyfte varsamt över lite av den smärta som var mig övermäktig till er själva.
Lovade med blickar att fånga mig om jag skulle falla på min väg tillbaka.
Lät mig bara finnas. Invävd i mitt nät av sorg och saknad.
Hela tiden vid min sida.
Omsluten av gnistrande Ängelvingars skydd.

Motade undan mina mardrömmar med era sköldar byggda av tron på mig.
Med en tryckvåg av kärlek sköt ni mig framåt.
Genom den längsta natten.
Mot gryningen.
Omsluten av gnistrande Ängelvingars skydd.

Av Sandra Lundgren 30 maj 2003 09:59