Den bortglömda religionsdebatten

Det handlar om tvånget till kyrkan och dess ständiga övervakande makt över alla medborgare. Vi elever tvingas gå till kyrkan för att kunna starta sommarlovet. Vi alla tvingas gå till kyrkan för att kunna sörja våra döda kamrater och familjer. Vi döps utan vårt eget medgivande och blir därmed medlem i Svenska Kyrkan.

Att ett modernt västerländskt land tillåter denna terror är bara absurd. Vi ser Göran Persson skröna längs gatornas talarbås "Vi måste kämpa för demokratin". Men hur mycket demokrati får vi fotfolket använda och bruka? Är det verkligen så demokratiskt att tvinga sina barn till en kyrka och hälla vatten över deras hårfria skallar och sedan skrika "Praise the lord" och vandra ut som kristna skyltdockor.

Jag har absolut inget emot religionen utan endast tvånget att tro. Att vi tillåter detta har enormt många paralleller till länder som Saudiarabien, Iran, Irak och visst vill inte vår enormt jättegosiga heldemokratiska regering få ett sådant slag i skrevet? Speciellt när man även lägger märke till att EU har en kristen bas och EMU-projektets chefer som ENDAST är kristna talar om "den fria världen".

Är religionsfriheten existerande eller är den helt enkelt bara en bild uppmålad av Västvärlden för att underteckna dess "överlägsenhet" och "moderna syn på människan" eller är det helt enkelt en ny sorts fanbase av Ayatollah Khomeini?

Det känns som att religionens makt i samhället inte längre blir ifrågasatt utan istället så anses kyrkan vara en "tradition" eller minsann än värre; "mötesplats".

Om detta nu är sant har en hel del gått rakt ner i helvetet. Observera mitt kristna uttryck

Av Simon Lundström 26 maj 2003 13:48