Svepande kritik mot islam

"Fundamentalism" är ett ord som ofta används slarvigt eller som ett skällsord mot folk man tycker är trångsynta i största allmänhet. Om jag ska våga mig på en definition av muslimsk fundamentalism, eller "islamism", skulle jag beskriva det som en tankeriktning som menar att problemen i dagens muslimska värld beror på sedernas förfall, västerländskt inflytande och att muslimerna har avlägsnat sig från Profetens och de första muslimernas ideal.

Inom denna tendens finns det en mängd olika riktningar. Allra ytterst finns de extrema grupper som kallas "jihadister" eftersom de menar att jihad mot otrogna och avfällingar de muslimer som inte delar deras åsikter är den viktigaste religiösa plikten. Sedan finns en bredare riktning som kan kallas "moderat islamism" och som försöker verka inom parlamenten. Den tar avstånd från våld och är moralkonservativ även om kvinnliga islamister ofta företräder en slags särartsfeminism som ibland kan verka besvärande på mer konservativa manliga företrädare. En av de mest uppmärksammade muslimska tänkarna i dag är den i Genève bosatte Tariq Ramadan, som är dotterson till Muslimska Brödraskapets grundare Hasan al-Banna. Ramadan menar att islam måste förnyas eller återställas och att denna förnyelse kommer att ske bland muslimer i Europa eftersom här finns demokrati och mänskliga rättigheter, vilket är nödvändigt för intellektuell utveckling. Men även egyptiska Islamiska Jihad har sina rötter i Muslimska Brödraskapet. Dessa representerar, som namnet antyder, den jihadistiska och våldsorienterade tendensen och som al-Qaidas intellektuella ledare Ayman al-Zawahiri kommer från.

Man kan göra en jämförelse med de olika vänstergrupperna i Europa på 70-talet. I den breda vänsterrörelsen fanns det olika sätt att förhålla sig till de extrema grupper som tog till våld. En del tog helt avstånd från detta medan andra kände en viss förståelse även om de var emot våld i princip. I den muslimska världen tar de flesta avstånd från attentat mot oskyldiga turister men det finns en större förståelse för attentat riktade mot Israel, som av många betraktas som en illegitim och kolonialistisk stat. Israel-Palestinakonflikten är egentligen inte så stor när det gäller antalet döda men den är oerhört symboliskt laddat. Efter den 11 september ställdes i USA frågan: Varför hatar de oss? Svaret är till stor del USA:s oreserverade stöd till Israel eftersom det uppfattas som en rasistisk sympati för vita judar och förakt för svartmuskiga araber. I denna konflikt skulle jag vilja påstå att judisk och kristen fundamentalism utgör ett lika stort problem som muslimsk. Det finns en kristen fundamentalistisk uppfattning att historien inte kan fullbordas förrän alla judar har återbördats till Israel och denna uppfattning verkar ha fått en politisk betydelse.

Det är omöjligt att ge en siffra för hur stor andel av dagens muslimer som kan betraktas som "fundamentalister". Den moderata islamismen har helt säkert många sympatisörer. Men det finns naturligtvis också många religiöst likgiltiga. Det finns också många djupt religiösa muslimer som menar att islam inte kan betraktas som en politisk ideologi. De hänvisar till sura 2:256/257 "Inget tvång i religionen" och menar att om religionen påtvingas en människa blir den meningslös.

Jag håller med om att det kan vara känsligt att kritisera uppfattningar i andra kulturer eller religioner. Som västerlänning representerar man alltid makten i ett globalt perspektiv. Det är inte länge sedan som vår del av världen hade kolonier i den muslimska och som västerländska forskare kunde beskriva "folkkaraktärerna" i där som trögtänkta, irrationella eller oförmögna till logiskt tänkande ungefär som "Kvinnan" beskrevs. Som tråkig akademiker vill jag ändå påstå att det är meningslöst att kritisera en religion, i synnerhet en religion som man inte själv tror på. Den som kritiserar islam för att förespråka våld godtar den jihadistiska tolkningen som den sant islamiska. Det innebär att de muslimer som inte delar denna uppfattning har missuppfattat sin egen religion. Detsamma gäller om man påstår att islam förtrycker kvinnor. Då avfärdar man alla de muslimer som hävdar att Muhammed i själva verket var historiens förste feminist och att hans budskap förvrängdes av det patriarkat som fick tolkningsmonopol efter hans död.

Framför allt ska man hålla i minnet att religioner inte är oföränderliga vilket Benulic också antyder. När islam jämförs med kristendom eller Västerlandet utgår man oftast från dagens situation. Men vem vet hur det kommer att se ut om 50 år?

Av Rickard Lagervall 20 maj 2003 12:55