Lösningen ligger i rökrummet

I vilket fall är vi mycket sjukskrivna. I går redovisade Statistiska Centralbyrån sjuksiffrorna för årets tre första månader. En vanlig dag var var tjugonde svensk frånvarande från jobbet på grund av sjukskrivning. Värst var det i kommunerna, där saknades var femtonde medarbetare. Inte konstigt att regeringen ordnar konferenser om ohälsan i arbetslivet. Jag satt av en sådan härom veckan. Hörde orden delaktighet och inflytande fler gånger än jag orkade räkna. Det är bristen på delaktighet och inflytande som gör oss sjuka, var den allmänna förklaringen. Något kan det ligga i det. Så vad göra? Jag har ett förslag. Det är ingen patentlösning, men lite nytta gör det säkert. Alltså. Återinrätta rökrummen.

Okej, okej, okej. Det är absolut fysiskt onyttigt att röka. Inte tu tal om saken. Men nu är det så att en del röker ändå. För några år sedan rökte folk i därtill avsatta rum, som luktade allt från lite illa till överfull otömd askkopp. De rökte sällan i ensamhet. De satt några stycken och snackade. Där satt vaktisen och vd, sekreteraren och datanissen, löneassisten och städaren och alla andra. Man lärde känna varandra över fackföreningsgränser, över löneklyftor och avdelningsgränser. Man bytte information och fick en bättre bild av vad som var i görningen på arbetsplatsen, och vidarebefordrade till sina sundare arbetskamrater på den egna avdelningen. Någon gav en pusselbit och en annan kunde lägga till. Man kände en gemenskap, inte bara i lasten, utan också för jobbet. Man kunde hitta smidiga lösningar på gemensamma praktiska problem utan att gå administrativa krångelvägar.

Exempel från en arbetsplats. Alla var asförbannade på dataavdelningen. Folk tyckte de blev avsnoppade och uppläxade när de ringde och bad om hjälp. Dataavdelningen var också tvärarg - på alla idioter som inte ens kollade att sladdarna satt i innan de ringde och gnällde och skulle ha hjälp omedelbart, som om datagänget inte hade annat att syssla med. Problemet löstes i rökrummet. En rökande datanisse och en rökande datoranvändare kom på att dataavdelning kunde gå runt och hålla tiominuters kurs i enkel felsökning: kolla sladdarna, slå av och på datorn, rensa filer med jämna mellanrum. Världens kortaste kompetensutveckling genomfördes. De onödiga samtalen blev betydligt färre och aggressionsnivån sjönk dramatiskt på bägge håll. Tack vare ett litet snack i rökrummet. Det finns fortfarande rökrum kvar här och var. Men i folkhälsans namn är de avskaffade på många håll, inte minst inom den offentliga sjuk- och hälsovården. Rökarna ska stå utomhus. Det gör de också. En och en, eller möjligen två och tre. Man kanske knackar på närmsta rökande arbetskamrat och frågar sälle. Det blir inte längre gränslösa möten. Och gissa vilka arbetsplatser som har absolut högst sjukfrånvaro? De inom offentlig sjuk- och hälsovård. Där var var fjortonde anställde sjukborta första kvartalet.

Detta är ingen rökningens höga visa. I mitt tidiga arbetsliv, jag är 42 år, rökte folk där de gick och stod. Även bortsett från passiv rökning, astma och allt det där, var det dåligt. Den arbetsplatsgemenskap jag är ute efter fanns inte. Den uppstod i rökrummen. Gemensamma fikarum är ingen ersättning. De funkar inte. Folk skaffar ändå en bryggare till sin egen lilla avdelning och så sitter man där med samma gamla kollegor som man ändå ser hela arbetsdagen.

Så: Heja Sverige friskt humör, rökrum är det som susen gör.

Av Malin Siwe 16 maj 2003 09:14