Är du man eller tupp?

Vill ni veta en hemlis?

Killar vet ALLT!

Det måste vara så. Annars skulle det väl vara fler killar som ställer frågor, eller som säger "jag har inte den blekaste aning" när de ställs inför ett problem. Eller ligger det något annat fenomen bakom denna förmåga att veta allt?

Killar ställer hellre in videon med en slägga än läser bruksanvisningen. Killar hamnar hellre på Grönland än frågar efter vägen till IKEA i Barkaby. Killar frågar inte hur man slår av motorsågen ens om den håller på att tugga sig genom skenbenet. Ekvationen för det här fenomenet ser ut ungefär så här: fråga erkänna att man inte vet en svaghet man är en fjolla som inte duger till annat än odla vattenkrasse.

Det här är ändå bara det beteende som används när man är högst två, och den andra tillhör familjen. För ihop en flock grabbar, helst som aldrig träffats förr, och vi tar klivet upp till tuppfäktningen.

Nu ska man inte bara mörka att man faktiskt inte kan allt. Nu ska man dessutom slåss om vem som är störst, bäst och mest och ett hundratal kategorier till.... Som ny kille i en grupp så måste man rangordnas socialt. Det finns positioner, och dem ska det slåss om. Ingår dessutom det motsatta könet i gruppsammansättningen, då ökar trycket flera varv till.

Det finns tydliga kategorier i den här tuppfäktningen. Strindberg var symbolbefriat handfast och mätte kuken, men vi har ju utvecklats sedan dess host, harkel. Här är de vanligaste och mest använda grenarna:

Nördfakta:
Vad använde Eddie Van Halen för strängar 1983? Vem spelade ytter för Portugal i VM-kvalet i landbandy -32? Vad är det för impedans på subwoofern på Pioneers senaste hembioanläggning? Ingen fråga är för smal när man tävlar i nördfakta. De vanligaste områdena är musik, sport och hemelektronik.

Tävlingar i nördfakta sker i stort sett bara när det är 100 killar närvarande. Tjejer ruttnar direkt på den här dödstråkiga leken, och de flesta killar med hyfsad fingertoppskänsla vet det och håller igen för att inte skrämma bort potentiellt villebråd. Tävlingens ursprung kommer ur det här att killar vet ALLT, men att killar emellan måste reda ut vem som vet mest av allt.

En sån här tävling kan fortgå hur länge som helst, helst under en efterfest. Ingen backar, men ingen brukar heller vinna. Håller någon på att förlora så finns det två sätt att ducka undan en förlust: 1. Vesselmetoden: man byter helt enkelt ämne lite smidigt och låtsas som det regnar, 2. På-min-gata-i-stan-metoden: man motargumenterar med att motståndaren kanske har rätt där han kommer ifrån, men där man själv kommer ifrån stämmer det inte. Enligt den här metoden finns det alltid ett parallelluniversum någonstans där ens kunskap stämmer.

Muskler:
Muskler är främst för de som inte har möjlighet att tävla i status eller kunnande. Tungt skolgårdsbaserad, oavsett ålder. "Du kanske kan algebra och har en Breitling, men efter skolan sliter jag skallen av dig och spelar fotboll med den". Snävt, men effektivt område. Svårt att vessla sig ur den tävlingen när man ligger och letar efter sina tänder på golvet.

Brudar:
Hur många hack i kolven man har. Framgång hos det motsatta könet. Främst sexuellt, men även attraktionsförmåga. När det gäller fällda byten nämns inga siffror utom i den ålder när siffran är noll. Den här mörkningen beror troligen på att en nämnd siffra både går att toppa och krävas på verifikation. Det här är en boys only-tävling både i hävdad potens och attraktionskraft. Flera tjejer samtidigt ger skyhöga poäng. Förmodligen en homofobisk anti-bög grej. Det räcker inte med att man aldrig varit intim med någon kille, någonsin. Det krävs ett slags negativt tal, räknat i... ja, ni vet... Vinden börjar dock vända som smått här. Även killar kan kallas slampor nu mer. I framtiden kommer det nog mer att handla om att man har möjligheten, men inte nyttjar den.

Framgång:
Universellt, och vanligast. Alla kan tävla. Det här är en muskel alla kan spänna. Det handlar om lön, status, karriär. Men man nämner nästan aldrig siffror. Vi pratar ju aldrig pengar här i Sverige. Men det finns massor med andra mätpunkter: bil, båt, hus, stereo, klocka m.m. Våra prylar är de medaljer som visar hur långt vi klättrat på framgångsstegen. Enligt kvinnlig insiderinformation så är klockan en säker faktor. Vilken tönt som helst kan dra på sig en kostym och ge en illusion av framgång, men klockan avslöjar honom. Den är din sammanfattade inkomstdeklaration på armen. Här är det tydligt vem som vinner och vem som förlorar. Fallet blir långt om du försöker fejka status.

Det finns en intressant paradox i det här tävlandet och hävdandet. Männen har haft patentet på att vara störst, bäst och allt det där i tusentals år. Männen har slagits våldsamt genom historien för den här positionen, slitit hårt för att trycka undan tjejerna så långt som möjligt. Men lutar sig männen tillbaks i soffan och njuter av "segern"? Tar en cognac och putsar på bucklan i lugn och ro? Inte en fetchans!

Manlighet är tydligen inte något man får ett diplom eller körkort på efter avlagd examen. Den måste bevisas hela, hela, hela tiden. Det är som att varje vaken sekund som man inte hävdar sin manlighet så backar man bakåt mot motsatsen.
Det här tyder på ett minst sagt taskigt självförtroende. Stort hävdelsebehov liten självkänsla. Om män verkligen hade det självförtroende de ger sken av att ha, behövde de inte hålla på att tuppa sig så här. I själva verket skulle nog killar vara utmärkta anorexioffer, om de bara brydde sig om sin vikt lite mer...

Om det här låter som en osannolik teori, pröva då som tjej att bräcka en kille i ett typiskt kill-område, t.ex. sport eller hemelektronik. Han kommer garanterat att slingra sig eller bluffa, men målar du in honom i ett hörn och tar hem en tydlig seger, då ser du även en kille som letar efter en vass penna att begå harakiri med. En kille som förlorar en tuppfäktning mot en höna, f´låt, tjej, har drabbats av den ultimata förnedringen. Omanligare än så blir det inte.

Varför, varför, varför är det så här? Det är tragiskt, skrattretande, livsfarligt och minst sagt osunt på samma gång. Det är slöseri med tid, energi, intelligens, målmedvetenhet och värdighet. Om all den energi som brändes iväg på tuppfäktning istället skulle läggas på att föra mänskligheten framåt, då skulle vi ha evolverat till hyperintelligenta energiformer med förmågan att resa genom tid och dimensioner för längesen. Men istället står vi på krogen och mäter kuken. Varför...

Det är jäkligt lätt att skylla på vår biologi när man letar orsakerna till det här. Att den här tävlingsinstinkten sitter i våra gener och att vårt agerande nu bara är en uppdatering av stenåldersmännens mammutjakt, starkast vinner, lämplig fader till avkomman och allt det där.

Eller hur var det egentligen? Vi har kanske en programmering med oss, men vi har även vår fria vilja. Vi kan välja vårt agerande. Vi kan låta bli.

Biologi är en bekväm ursäkt. Gör oss till offer för våra själviska gener och ger oss något tryggt vetenskapligt att luta oss tillbaks emot. "Mitt DNA fick mig att göra det". Om vi nu var de offer för vår biologi som vissa hävdar, så skulle vi fortfarande sitta kvar i träden och hitta på nya samlagsställningar. Man behöver bara titta in i ett klassrum för att se var det kommer ifrån. Killar uppmuntras hela tiden att vara störst, bäst och mest. På precis samma sätt som tjejer blir belönade för att vara tysta, snälla & söta. Sekunden efter en liten kille har lämnat mammas mage viskar någon i hans öra att livet är en tävling, och att det inte finns någon plats för 2:or.

Som kille har man inte en chans att värja sig. Omvärlden är på hela tiden. På dagis, på lektionerna, i knattehockeyn, i lumpen, på jobbet, på krogen. Inte en lugn stund. Prestera, tävla, vinna, slåss, bli bäst, behålla titeln osv. Alltid vara störst, bäst och mest. Inte undra på att män även är bäst på att dö i förtid, begå självmord och förolyckas.

Hela ekonomin bygger på dåligt självförtroende. Lyckliga och harmoniska människor shoppar inte så mycket. Marknaden skulle totalkollapsa om män slutade tävla i att ha den nyaste, snabbaste, dyraste klockan, bilen ,stereon.
Det är i grund och botten rätt enkelt att ta sig ur det här. Det är bara att skita i tävlandet. Vara nöjd med den man är. Vilket "bara" innebär att strunta i hela sin fostran, samhällets oskrivna regler och all reklam. Men det går.

Här är några knep och tricks som gör det lättare:
Mäns kunskap är en bluff, och alla vet det. Skaffa ett övertag. Skaffa äkta kunskap. Kunskap som betyder något. Läs en bruksanvisning, kolla på en karta, fråga om något. Resultatet blir att du lär dig något. Blir smartare än du
var innan. Att du växer. Är det en svaghet?

Lev med någon som älskar dig för den du är med fel och brister och allt. Duger du som du är åt någon annan duger du punkt. Muskler, klocka, bil och allt det där. Skuggor och aska. Tar någon dig för dina medaljer tar de dig inte alls. Kan man nedvärdera sig själv lägre än så?

Testa dig själv. Det du gör och de saker du äger. Hur mycket tid och energi går åt till att hävda sig? Av det du äger, hur mycket har du för att markera status och imponera? Och vad är det värt i pengar? Räkna. Vad skulle du istället kunna göra med all den tiden, energin och pengarna? Sluta jobba? Skriva en roman? Resa jorden runt? Bli hjärtkirurg?

Du killen, spänn av. Du lever längre och mår bättre.

Av Peter Eriksson 13 maj 2003 12:44