Medelålders och radikal

Inte undra på att man känner sig ensam ibland. Jag läser på DN:s ledarsida 3/5 att den generation jag tillhör, i åldern mellan 30 och 49, står till höger politiskt sett. Medan ungdomar mellan 15 och 29 står längst till vänster och generationen mellan 50 och 64 står näst längst till vänster.

I en högerinriktad generation, som den jag tillhör, har jag valt att gå mot strömmen och kalla mig radikal. När de flesta i min gymnasieklass en gång i tiden började springa runt med attachéportföljer höll jag fast vid plastkassen som attribut. Och så har det fortsatt; jag har känt mig kroniskt främmande bland jämnåriga som i tur och ordning varit besatta av aktiesparande, pensionsplaceringar och dyrbar heminredning. När 40-åringarna i min åldersklass sedan länge hade barrikaderat sig i sina bostadsrätter och villor med bostadslån upp över öronen, åkte jag till Göteborg och demonstrerade sommaren 2001. Sprang undan polisen för mina politiska åsikters skull, definitivt inte för att jag skulle ha använt våld eller orsakat någon skadegörelse, för det gjorde jag inte. Mina vänner stod långt till vänster liksom jag och min unga flickvän drog mig än längre vänsterut.

När jag öppnade tidningarna efter Göteborgskravallerna läste jag bara om demonstrerande och protesterande ungdomar, och klyftan mot den etablerade vuxenvärlden. Som om sådana som jag inte existerade. Nu har Reclaim the City farit fram genom Stockholm och återigen är det samma visa. De välbetalda, medelålders mediemänniskorna förfasar sig över den vänsterinriktade ungdomen. En upplysningskampanj om kommunismens brott behövs, menar Maria Carlshamre på DN:s ledarredaktion.

Kanske det, om den bygger på forskning och inte på borgerliga myter och skräckpropaganda. Jag har aldrig gillat Stalin, och ens åsikter måste tåla en offentlig granskning. Men samhällets orättvisor som finns, och är i stadigt växande, går inte att informera bort. Det finns goda skäl att vara radikal i dag, när tiggarna har bosatt sig på Stockholms gator och makthavarna sedan länge har upphört att bry sig. Reclaimarna må använda fel metoder men i grunden har de rätt.

Radikalismen är dock inget ungdomsmode.

Av Andreas Björsten 10 maj 2003 14:35