Finns det intelligent liv på jorden

Vilken annan art på denna planet är så urbota dum att den skapar en miljö det inte går att leva i, utrotar allt levande och förhåller sig till sig själv och sina medmänniskor på ett sätt som dödar, förpestar och förstör? Vilka av de arter som vi envisas med att kalla primitiva skulle bete sig så?

Ta bara ordet massförstörelsevapen... Vad f-n tänkte den människa på som formulerade den tanken för första gången: "Nä, va tråkigt det är att inte få utnyttja hela sin intellektuella kapacitet. Jag tror jag hittar på ett massförstörelsevapen som kan utplåna allt levande!" Eller ta bara den meningslösa uppgiften att söka möjligheten att bosätta sig på en annan planet. Varför inte istället försöka rädda den planet vi bor på? Det är väl en himla tur att människan utsett sig själv till evolutionens krona och upphöjt sig till den ledande bland alla arter. För jag kan lova er att ingen annan hade gjort det.

På det hela taget så verkar det som om människans idioti ligger i att vi inte förstår hur vi ska använda vår intelligens. Vi försöker hitta förklaringar på mycket som redan har sina förklaringar. Vi skriver manualer i en evig ström om livet och hur det ska levas, hur barnen ska uppfostras, hur partnern ska tillfredsställas, hur lycka, framgång och rätt vikt ska uppnås. Vi skapar en inlärd hjälplöshet och gör oss själva handlingsförlamade i vår jakt efter det vi redan har, vilket gör att vi kommer allt längre och längre bort från det som är självklart.

Religionen, eller snarare hur vi förhåller oss till och tolkar religionen, är ett målande exempel på att vi inte fattat någonting. Ta Jesus och allt det han förmedlade kontra de hängivna lärjungarna. Där finns tydligt kopplingen mellan att tro sig förstå och verkligen förstå. Eller så är det helt enkelt så att det är kopplingen mellan att leva i budskapet och att vilja förstå det. Hur mycket terror, död och elände har inte viljan att förstå och få andra att förstå lett till. Intelligent? Knappast!

De goda filosoferna har stundtals gett oss ett vidare perspektiv på tillvaron, men frågan är om den intellektuella trust som de besitter har något värde som kan överföras till livets viktigaste byggstenar. Att snärja in sig i tankegångar om livets mening och existensens kärna kan på ytan verka viktigt, men är inte deras slutsatser bara en pinsam påminnelse om hur vi har misslyckats? "Jag tänker alltså finns jag" borde väl uttalas "Jag lever alltså finns jag".

Jag är benägen att hålla med de som påstår att människan är en parasit som inte behövs. Skulle vi försvinna från jordens yta idag, så skulle säkert allt återställa sig så småningom och det skulle uppnås balans i hela det ekologiska systemet. Det vi tror är så viktigt i våra nya upptäckter, och som vi har sådan förkärlek till att prisa och höja till skyarna, är egentligen bara ett uttryck för inbördes beundran. Men det är en gigantisk skillnad mellan att vara intellektuell och att vara intelligent. Genialitet mäts inte i IQ.

Så för att då göra en sammanfattning av denna text så kan den tolkas på två sätt; Antingen så är tankarna jag nedtecknar som ord ett exempel på att jag inte har förstått någonting och att jag genom det sällar mig till de andra idioterna. Eller så tillhör jag den gruppen som kan identifiera mig med budskapet: "Vad världen skulle behöva är fler genier – det är alldeles för få av oss!".

Hoppas bara att jag får leva så länge att jag finner svaret på det...

Av Per Poulsen 09 maj 2003 10:40