Vardagsspråk e skönt

Det här är ett försök.
Ett försök som syftar sig till att se om jag fortfarande kan skriva lite vardagsspråk.

Sitter och pillar med en uppsats för tillfället. Jag ska vara duktig och reda ut hur ledarna i DN har framställt de olika aktörerna i Irak-konflikten. Mycket intressant. Jag vet, problemet är bara det att de senaste två åren har jag inte varit så oerhört vetenskaplig eller akademisk. Har mest pumpat ut en massa dikter och annat vardagstjafs. Och nu helt plötsligt måste jag vara akademisk och korrekt. Det är ju förstås rätt roligt, språk är alltid kul. Och jag måste ju säga att jag är en fena på att byta skepnad.

Akademen Söderström
Filosofen Söderström

Men ja, just nu tar jag en paus från stilistikens historia och kladdar ner lite vardagstjafs här på Sourze.

Det var ju ett tag sen jag var här. Och många nya ansikten har tillkommit. Intressant. Intressant att se hur forsättningen av Sourze kommer se ut. Läsarna ska ju strax få betala för att läsa Sourze, och hmm. Ja. Är lite kluven i den där frågan, men som jag sa till Schlyter. 50 öre/dan är ju inget att orda om. Får se hur det går i framtiden.

En helt annan sak. På sista april kom jag på att jag är född i fel land. Jag har haft aningar om detta under lång tid, men nu blev det bekräftat. Vi var på fest på Kantorn i Uppsala. Mittemot min kompis lägenhet bodde en ung herre som icke var svensk. Ur lägenheten ljöd reggae och allahenda ljuva rytmer. Jag ville dit. Försökte dra med mig mina genomsvenska kompisar ingen kritik mot er flickor, och efter lite tjat följde en med. Vi smög in i lägenheten och välkomnades av en ung herre som frågade om vi ville vara med å dansa? JAAAAAAAAAA!!!!!! Det vill jag. Men det vågade jag inte säga. Feglort.

Istället gick jag därifrån och undrade om dom hade kul därinne.

Man gör helt enkelt inte sånt i Sverige. Här håller man sig på sin kant och våldgästar inte sina grannar. Fast nu ville ju dom det, så det var helt enkelt bara jag som fega ur.

Som jag nämnde är det inte förstå gången jag fått för mig att jag är född i fel land. Varje gång jag hör icke-svensk musik eller snarare icke-västerländsk musik fattar jag varför jag periodvis mått som en slaktad gris.

Jag är helt enkelt på fel plats.

Att fundera på var man egentligen borde ha blivit född är ganska enerverande när uppsatsen hänger tungt över allt. Och jag ska för en gångs skull vara lite rationell och skjuta upp födelseortfrågan frågan till sommaren.

Äh, nu är det nog klart. Tyckte jag skötte mig ganska bra. Vardagstjafset fanns kvar. Tack och lov.
-----------

Föresten, vill du läsa något sjukt? Köp då nya numret av Bon där man kan läsa om hur man blandar alkohol och värktabletter. Även om artikeln är ett enda stort skämt Från tidningens sida så var det fanimig det sämsta skämtet jag hört/läst på länge... BLÄ!!!!!!!

Av Marita Söderström 08 maj 2003 09:27