När Alva och Gunnar Myrdal skrev sin bok” Kris i befolkningsfrågan” var det de låga födelsetalen i början av 30-talet som gjorde att boken skrevs. I den nuvarande debatten i befolkningsfrågan är det de stora pensionavgångarna 2010 när de stora årskullar från i mitten av 1940-talet fyller 65 år som är det stora problemet. En del debattörer hävdar att man borde arbeta längre upp i åldrarna för att det inte skall uppstå arbetskraftsbrist.
Om man studerar födelsetalen under 1900-talet finner man att det var födelsetoppar i början av 1920-talet, i mitten av 1940-talet, i mitten av 1960-talet och mellan 1988 och 1994. Det faktum att så många barn föddes på 1990-talet gör att arbetskraftsbristen kommer att bli begränsad. 90-talskullarna är 1910 mellan 16 och 22 år.
Ett annat problem som tas upp i debatten är de stora kostnader för samhället som pensionärerna antas förorsaka genom sitt stora antal. Då bör man betänka att de stora 20-talskullarna redan nu kostar mycket pengar men att dessa kostnader minskar när 20-talisterna faller för åldersstrecket.
Av ovanstående resonemang framgår att det varken blir så stor arbetskraftsbrist eller så stora kostnader som man påstår i debatten.
Av Yngve Karlsson 04 maj 2003 09:37 |
Författare:
Yngve Karlsson
Publicerad: 04 maj 2003 09:37
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå