Om snarkningar och världsmästerskap i zappning

Och nog stämmer detta. För även om många förhållanden snarare avslutas med bråk än inleder med det, finns det ett stort antal kvar som slutar med just barnbidrag eller åtminstone med en säng för två.

Men vad händer sedan? Hur fortsätter man när efter att ha inhandlat sin dubbelsäng på IKEA?

Fördelen med att ha levt ihop med sin respektive ett tag är att man med ganska stor sannolikhet har kommit förbi många av de jobbiga inledande stadierna i ett förhållande. Kompisgänget har blivit introducerat och man har klarat av den första nervösa och jobbiga middagen med "svärföräldrarna". Två timmar av nervöst kallprat där man skrattar för högt åt "svärfars" skämt och ger alldeles för många komplimanger till "svärmors" frisyr, tröja eller skor. Allt i ett desperat försök att framstå som den bästa flickvännen deras son någonsin haft.

Men efter alla inledande jobbiga stadier, efter det att man klarat av både kompisgäng och överlevt föräldrafällan, kommer den största utmaningen av dem alla. Vardagen.

En dag vaknar man upp och snarkningarna från den du delar dubbelsängen med är plötsligt inte alls söta och charmiga längre utan enbart ett oljud som håller dig vaken på nätterna. Din partners TV-vanor är inte heller längre något som kvittar eftersom huvudsaken är att ni tittar tillsammans. Det faktum att han eller hon jämt ska titta på film när du vill se en dokumentär på SVT är enbart irriterande och resulterar i att du trotsigt tar skålen med popcorn in till sovrummet och läser en bok istället.

Jag känner sällan igen mig i de klassiska sambodispyterna om uppfällda toalettringar och tandkrämstuber, men jag kan enkelt relatera till både rutiner, snarkningar och TV-vanor och efter fyra år vet jag det mesta om min sambo.

Jag vet exakt vilken rutt han tar när vi går och handlar. Först bröd och sedan juice, frukt och grönsaker i nämnd ordning. Vid frukthörnan går han först och tittar efter vindruvor om det är sommar, eller klementiner om det är vinter. Jag vet även vid alldeles för många tillfällen exakt vad han ska säga och ofta kan jag citera honom lika bra som jag en gång kunde citera replikerna i Dirty Dancing.

Rutinerna har gjort entré i vårt förhållande.

Men det slutar inte där. De ljud min sambo ibland ger ifrån sig på nätterna kan få till och med katterna att överväga hotell. Många är de nätter då jag funderat på huruvida jag ska hämta iskallt vatten eller sparka ner honom på golvet för att sedan nöja mig med ett välriktat slag i njurtrakten på honom. Det brukar tysta honom under i alla fall ett par timmar.

Ett annat styrkeprov utspelar sig framför TV:n. Vi må leva i ett hyfsat jämlikt samhälle men hemma i vår soffa är det mannen som har kontrollen och min sambo har löst livslång prenumeration på den stackars fjärrkontrollen som minst sagt få göra rätt för sig. Hade det funnits ett världsmästerskap i zappning hade jag delat säng med en världsmästare.

Livet som sambo är således inte alltid en rosaskimrande dans på väldoftande rosor och jag vågar inte ens tänka på vilka av mina dåliga sidor som frammanar ondskefulla tankar hos min sambo. Är det mitt hetsiga temperament eller kanske det faktum att jag lämnar ett spår av kläder efter mig på mornarna?

Vardagen har gjort entré i vårt förhållande.

Men hur tråkigt det än kan kännas ibland så går det inte att fly från vare sig rutiner eller vardag. De finns där vare sig man vill eller inte. Så när man lämnat parkeringen på IKEA efter att ha köpt dubbelsängen är det lika bra att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och förbereda sig på en tillvaro som innebär både snarkningar och klädhögar. Tricket är nämligen inte att undvika vardagen, tricket är att lära sig leva med den.

Men det kanske är enklare sagt än gjort inser jag när jag bevittnar misshandeln av vår TV på kvällarna. Eller när jag vaknar på mornarna och det första jag ser är min snarkande man med en andedräkt som skulle kunna fälla en björn.

Men det finns å andra sidan inget finare än när han slår upp ögonen och ger mig ett yrvaket "God morgon älskling". Och det är trots allt ganska charmigt när han sitter och trycker frenetiskt på fjärrkontrollen, inte för att hitta något att titta på utan mest för att det går.

Så vardagliga rutiner till trots, jag tycker fortfarande att min sambo är världens bästa människa att leva med och det är då jag inser att vi har lärt oss att leva med vardagen.

Och när jag tänker efter ser jag faktiskt fram emot nästa heat i zappnings-VM.

Av Eva Råberg 02 maj 2003 16:17