Unga - politiskt maktlösa?

Av dom minst samhällsintresserade kommer majoriteten från arbetarhem och saknar högskolestudier. Dom tillhör – för att tala klarspråk – den lågutbildade kategorin.

Den grupp, vars överväldigande majoritet anser ”att alla kan skaffa sig inflytande i politik och samhällsfrågor” består av högutbildade människor.

Aftonbladets ledarsida presenterar en liknande artikel, som den rapport statsvetarna framför, för ett tag sedan.

Dom i statsvetarna Erika Amnå och Ingrid Muncks rapport - fyra procent – som tycker att alla har lika stora möjligheter att göra sin röst hörd, är högutbildade människor som är missnöjda med dagens samhällsutveckling. Dom har förmåga att dra sig undan, från den politik som inte ”vill lyssna”, och dom är beredda att motsätta sig en lag – begå civil olydnad – som bryter mot deras samvete, om så behövs är dom också villiga att gå till domstol för att kräva sin rätt.

Statsvetarna drar i sin debattartikel slutsatsen att ”ju mer belåten man är med samhällsstrukturen, desto mer villig är man att vara en demokratisk medborgare som väntar och tar ansvar för det samhälle man lever i”.

Jag själv är och har varit fängslat intresserad av politik och samhällsfrågor ända sedan mitt första valår 1994. Jag anser att det är en rättighet för medborgaren att yttra sig i demokratins namn, inte nödvändigtvis genom partipolitik, utan att våga ta chansen att uttrycka sina åsikter, för sin omgivning. Det skapar motsättningar mellan mig och andra, det är det som är demokrati för mig: Rätten att kämpa för det man tror på och göra sin röst hörd. Den som inte kan tygla sina känslor vid heta diskussioner och använder våld, är antidemokrat och får sona sin synd till samhället i demokratins namn.

Vad beror det då på att dom mest samhällsengagerade, enligt statsvetaren, är högutbildade? Svar: Högutbildade, intellektuella och välståndsmedvetna människor vet vad det innebär att kämpa – få motgångar och vända dessa till framgång – för att få något. Dom är medvetna om att frågar man inte – får man ingenting veta.

Medan lågutbildade människor struntar i att ifrågasätta problemen, utan nöjer sig med att bara gnälla över fikabordet. Man är alldeles för bekväm för att få ändan ur vagnen och ta itu med sitt missnöje. I deras värld beror allt det ”orättvisa” på dom välståndsmedvetna, djärva och sökande människorna, som vet vad kostar att få någonting.

För mig existerar fyra motton i livet, följande:

Tala sanning – säg bara det du själv brinner känner och brinner för.

Ta ingenting personligt – allt andra säger till dig avspeglar deras egna svagheter och missnöje med sig själva. Om du blir angripen för något du tycker är rätt eller fel så har det ingenting med dig att göra utan med dom själva, såvida du inte väljer att göra deras problem till dina.

Ta ingenting för givet – våga ifrågasätta allt du tycker är fel.

Gör alltid ditt bästa – beroende på vilka omständigheter du befinner i så gör alltid så gott du kan själv. Då mår du bättre efteråt och det ökar din självbild.

Av Yohannis Petersson 01 maj 2003 10:48