Arbetets söner

Innan "Fan fått skorna på sig" väcks man av en blåsorkester som passerar utanför våra fönster i det lilla kolgruvesamhället där vi njuter vårt otium. Läste i avisan - att de inte skall gå så långt som de brukar - flåset är inte vad det varit - det förstår man - när de gått här varje 1 maj i 80 år.

Ung gosse har man ju varit - min farmor passade mig efter det att far varit arbetslös ett antal år - mor jobbade också.

På hennes vägg hängde en "ful gubbe" - buskiga mustascher -
ögonbryn - modell större. Det var farmors hjälte och idol
Hjalmar Branting. Han dog 1925. Därför blev det inget nytt foto förrän 1933. Möten släpade hon mig med på - både politik - kvinnorörelse samt nykterhet ivrade min farmor för. Uppskattningen fick hon på sin begravning med många fanor och kransar.

1933 kom ett foto hemma. Per-Albin Hansson. Redan varm i kläderna tyckte far. Då det var dags att rösta åkte männen omkring i gatorna - på lastbilsflak med röda fanor
skanderande:
Rosta rätt - rösta rött rösta med Arbetarpartiet Socialdemokraterna.

Efter att ha blivit stadsminister 1932 blev han efter valet
Per-Albin med hela svenska folket. -36 blev han avlöst en kort tid av en semesterregering. Han skulle bygga "folkhemmet". Hans mest kända proklamation var när kriget bröt ut. I radio hördes "Vår beredskap är god" De inkallade exerade med kvastskaft istället för gevär.

Under kriget var det en samlingsregering med därtill hörande skandaler. Tyskarnas tågtrafik genom landet med flera.

- 46 avled en stor statsman - hela folket sörjde.

Tage Erlander blev ny statsminister. Någon Tage med svenska folket blev han aldrig. Även om hans popularitet ökade efter att ha medverkat i Hylands hörna. ATP var väl det som han koms ihåg för. Det nordiska samarbetet tog väl också fart. Sverige kom väl inte politiskt på kartan förrän - 69 då Olof Palme axlade manteln. Nu började en massa för och emot.

Tyvärr blev han skjuten 1986.

Så var det dags för Ingvar Carlsson att röra om i grytan.
Ibland blev han avlöst av de borgliga - vid nästa val återställdes ordningen. I mina kretsar är han mest känd för sveket mot pensionärerna.

-96 blev det Göran Perssons tur. En trygg herre som man gärna skulle svinga en bägare med. Dock inte i grannlandet Danmark. De anser honom som en "slappsvans" efter vissa uttalande om deras flyktingpolitik.

Har jag bara legat på sofflocket under denna tid? Nej - 3 kongresser för Hotel och resturangpersonal. Många uppdrag inom facket. Yrket har gjort att vi bott på många orter därför har det politiska blivit eftersatt.

Moriska Paviljongen i Malmö folkets park var högsätet när inbjudna talare kom på besök. En gång kom jag litet sent - fick sitta längst fram. Talaren blev ivrig - hans snus föll som ett stilla duggregn över mig. Vid kongresserna 1 och 2 var det Gunnar Sträng som slängde kavajen och eldade oss till stordåd mot kapitalet. Sista gången var det Palme. Jag minns inte ett ord vad han talade om - men på kongressmiddagen stod kvinnorna i kö för att dansa med honom. Visst var man valarbetare - lägga material i anvisade brevlådor var ju inte jobbigt.

1 maj är en stor dag att minnas - många är de tåg jag gått med i - fler är de som besetts från trottoarkanten. Far och jag anslöt oss 100 meter innan ingången till Parken. Detta för att få bra platser långt fram.

Min sista inblandning i politiken var när pensionens utbetalning flyttades för att staten skulle spara ränta.
Då skrev jag till Ingvar:
"Ni är som bonden - han ville spara - slutade mata korna.
Blev tillfrågad hur det gick - svarade: Hade dom inte dött hade jag avskedat drängarna och slutat ge dom vatten."

Jag fick svar.

Av Lennart Ekman 01 maj 2003 10:42