Andra sidans barn

Fäller upp mitt paraply
på de gråa rutiga stenarna
vid de invanda trygga husen
där min rock är grå
mina ben uppvikna med slag
i vimlet av själslösa gelikar

en blå ton lägger an mot mitt ena ben
du står helt nära i din kostym
där glittret hänger tungt över dina axlar
och du undrar om vägen är rätt

inte för mej
men kanske för dej
i ditt skimmer av högmod och falska omtanke
när du rör vid mitt ena ben bara

andra sidan är mera min
där lystern är svag
närheten rör vid varandra
i en värmande våg av människokärlek
till jordens alla barn
som törstar efter våra händer

en kör som
ljuder allt starkare och starkare
genom våra slutna ögon
som täppts igen av all den misär
som kretsar runt runt i en
aldríg sinande förorenad brunn
där vattnets bubblor fyller lungorna med
mitt söndertrasade vemod

fäller ner mitt paraply
viker ner slagen
går över till andra sidan.

detta är ett bidrag till sourze poesiskola

Av Karin Stugholm 30 apr 2003 10:17