Ingen behöver ha en Jeep i stan

Patrik har köpt en SUV. Det var fräckt tyckte han. Jag vet inte om det var en Ford Expedition eller en Chevrolet Suburban, men jag vet att skillnaden i energiåtgång mellan det nyinköpta monstret och hans tidigare bil - en Volvokombi - blir den dubbla. Minst.

Jag försökte vara pedagogisk med honom. "På tolv månader drar du numera lika mycket extraenergi som om du skulle låta kylskåpsdörren stå öppen i sex år", försökte jag. "Eller lät det vara tänt
i badrummet i 30 år."

Sket väl han i. Dessutom undrade han om jag gått in i någon pårökt bilhatarsekt och la på luren så snabbt att jag inte hann med den där liknelsen om att ha tv:n på i 28 år.
Problemet med vår brist på kommunikation är inte att jag hatar bilar utan att jag älskar våra fyrhjulta vänner. Krom, finesser, åkkomfort, läderklädda växelspaksknoppar, CD-växlare, 0-100 på 7,8 sekunder, fungerande luftkonditionering, fällbart tak. Jag kan läsa annonser och reklamblad som vore jag en utsvulten porrslav.

Men jag är inte dummare än att jag kan stava till växthuseffekt, jag vet att all jordens olja är slut om 40 år och det är självklart att senare års miljölagstiftning och reningskrav är helt rätt.

Just därför är trenden med "Sport Utility Vehicles" idiotisk. Det är inte så svårt att försvara bilismen med små lätta och bensinsnåla katalysatorgodingar. Men när var fjärde personbil som säljs i USA klassas som lastbil börjar man få en argumentationsarsenal med kraftigt och pinsamt gällivarehäng.

Och nu börjar SUV:arna på allvar mullra in även här i Sverige. Fräckt. Låt mig för säkerhets skull bara förklara var jag står när det gäller dessa fordon: Ingen maskin är ond i sig. Om någon har behov av att transportera många människor och packning på oländiga vägar i lera, snö och forsar - som i reklamen - så är en SUV förmodligen perfekt. Köp bara den som har råd att betala överpriset inga modelltyper ger bilindustrin en så hög vinst per tillverkat fordon.

Men kolla in Patrik. Singel. Bor och jobbar på Kungsholmen. Åker övervägande i centrala Stockholm. Ensam. Vad ska han med fyrhjulsdrift och extraton till när han åker tre kvarter för att hämta sushi?

Han kanske ser ut som om han ska jaga grizzlybjörn i Klippiga Bergen, men egentligen ska han bara köpa en purjolök på Ica.

I USA används 95 procent av alla Sport Utility Vehicles på det här sättet. Stadskörning. Till och från jobbet, köpcentret, gymet. Av alla dessa upphaussade, upphissade, topprustade stridsvagnar till terrängmonster är det bara fem av hundra som faktiskt, någonsin, lämnar asfalten på motorvägar, garageuppfarter och boulevarder.
Om vi för ett ögonblick struntar i trafiksäkerhetsaspekterna, blundar för att SUV:ar välter lättare eller att man som normalbilist helst inte vill krocka med den typen av bulldozrar ja, låt oss till och med tillfälligt bortse ifrån att en Lincoln Navigator under sin livstid kommer att spy ur sig imponerande 100 ton koldioxid! så återstår ändå just denna lilla pinsamma detalj: Folk som köper en SUV gör det av fel anledning och kommer i all tänkbar statistik att ge alla gröna khmerer vatten på sin cykelhjälmskvarn.

Med sådana vänner behöver vi som gillar bilar inga fiender.

Av Peter Wennö 22 apr 2003 10:50