Eriks lilla Brunröda

Många som argumenterar för att socialism och fascism är samma sak, argumenterar utifrån politisk praktik, och använder sig då främst av de exempel som bäst gynnar demsom man alltid gör i politisk debatt, exempelvis Sovjetunionen. Att beteckna Sovjetunionen som socialistisk medför mer problematik än att inte göra det, eftersom Sovjet i mångt och mycket stod i ren motsats till den teoretiska socialismen med socialism åsyftas här marxistisk socialism, eftersom det var det som Lenin, Sovjetunionens grundare, sade sig vara inspirerad av.

Att mena att socialism är fascism är ungefär som att säga att anarki betyder statstyre, eller som att kalla Frank Zappa för hårdrock, med motiveringen att "han har ju långt hår". Yta överensstämmer inte alltid med innehåll, något som borde vara bekant för de flesta. Och på samma sätt som man kan kalla Pinochets praktiska politik för liberal, kan man kalla Sovjetunionens politik för socialistisk.

Till skillnad från både fascism och nazism är det svårt att säga hur verklig socialism skulle sett ut i praktiken, eftersom Marx var död för längesedan när Sovjetunionen grundades. Både Hitler och Mussolini tillhörde grundarna av sina egna respektive ideologier, och man kan därför anta att det som hände i Italien och Tyskland inte stod i motsats till de lärorna som ledarna sade sig företräda, eftersom ledarna företrädde sina egna läror. De är därför de enda som, utan att ifrågasättas, kan hävda hur ideologiernas olika kriterier, förutsättningar och riktmärken skall tolkas.

Den politiska praktik som bedrevs i Sovjet bar få, och för det mesta ytliga, likheter med det som Marx kallade socialism. Exempelvis drev man i Sovjet en hård jämställdhetslinje, men med tiden kom man även till den insikten att kvinnorna behövs i hemmen, vilket antingen ledde tillbaka till det gamla eller att kvinnorna fick dubbelarbeta. Sjukvården blev gratis och förbättrades, utbildningen förbättrades och den industriella utvecklingen tog fart. Men trots dessa förändringar förbättringar som vilket vänsterpari som helst skulle ställa sig bakom, fanns det i Sovjet något långt mer fascistiskt än socialistiskt. Hela styret i Sovjet är på ingen grund socialistiskt, och att kalla det socialistiskt, anser jag, är som att svära i kyrkan.

"Proletariatets diktatur" har inget som helst att göra med det styre som fanns i Sovjetunionen. Det var diktatur i all ära, men inte proletariatets, utan diktatorns. Proletariatet är ett kollektiv, diktatorn en individ. Vidare värt att säga är att i ett socialistiskt samhälle, där man ska inför proletariatets diktatur, är samtliga medborgare proletärer. I Sovjet var staten inte ett redskap för folket socialism, folket var ett redskap för statenfascism/diktatur, staten här kommunistpartiet och dess ledare. Folkmakt, åsikts-, yttrande- och religionsfrihet, demokratiseringen av de statliga företagen - listan över uteblivna socialistiska grundreformer kan göras lång.

Sovjetunionen var en lektion i praktisk politik, i vad som kan hända om fel människor tillåts göra på fel sätt i fel tid med fel förutsättningar. Stalins Sovjet var aldrig motsatsen till Hitlers Tyskland, de var bröder, i handling, i ideologi. Den nationella enheten, antidemokratin, antisemitismen, expansionshungern. Men att kalla politiken socialistisk är en grov förolämpning mot Marx och mot de fåtal? socialister som trots allt haft hjärnan i behåll, om några sådana nu funnits.

Rent ideologiskt är socialism och fascism/nazism, för att inte säga motsatser, väldigt olika. Många av de reformer som aldrig genomdrevs i Sovjet uteblev av just den anledningen att de inte är förenliga med diktatur. Internationalism, demokratisering av arbetsplatserna och näringslivet, åsikts-, religions- och yttrandefrihet är alla element som inte fanns i Sovjet och som alla bidrar till ett öppnare samhälle, något som är totalt oförenligt med diktatur. Vidare fick socialismen i Sovjet flera illasittande och paradoxala tillägg, just på grund av sin diktatur. Stark nationell enhet, politiskt förtryck, religiöst förtryck och en omfattande propagandamaskin är alla nödvändiga element i en diktatur, men också helt utan stöd i socialistisk teori.

Att det blev som det blev i Sovjetunionen har sina förklaringar. För det första var ju grundförutsättningen väldigt dålig, eftersom Marx menar att socialismen skall byggas på ett välmående kapitalistiskt samhälle och Tsarryssland var ett fattigt feodalt samhälle. Av någon anledning valde bolsjevikpartiet att införa diktatur, trots att de om de bildat koalition med övriga socialister i valet 25 november hade fått majoritet cirka 80 procent. Att landet var en fattig jordbruksnation förbättrade inte situationen, särskilt inte då den diktatoriska staten, understödd av Röda Armén rätt och slätt stal av bönderna, vilket skapade omfattande svält och bondeuppror. De svekfulla bönderna, även kallade kulaker, hamnade i koncentrationsläger sida vid sida med politisk opposition och andra potentiella hot. Kulak var ett uttryck som så småningom tappade sin originalbetydelse, och kom helt enkelt att beteckna någon/något som inte gillades av regimen som "jude" i Nazityskland.

Ett av socialismens stående problem, som är förankrat i ideologin, är motsättningen mellan socialismen och dagens mäktiga och deras försvarare, vilka utgörs av i princip varenda regim i den välmående del av världen, som vi har valt att kalla väst. Vi kan lita på att väst gör mycket i sin makt för att förhindra socialism, även de så kallade socialdemokraterna. Gör ingen regim det, finns det alltid en diskret säkerhetstjänst, eller en "ensam galning" som tar lagen i egna händer och röjer bort oredan från deras fina värld. Detta gör det omöjligt att bygga det öppna samhälle som Marx föreslår, eftersom det, precis som fullständig demokrati, lämnar porten öppen för sina egna fiender, samtidigt som det står för något som många avskyr som pesten. Detta rättfärdigar inte diktatur, däremot är det min förklaring till varför det kan vara svårt, om inte omöjligt, att få till stånd ett marxistiskt samhälle idag.

Mitt intryck av Sovjetunionen är att man redan från början gick in för att skapa det totalitära samhälle som det blev. Lenin har sagt mycket smart, men också kryddat många uttalanden och teorier med rent avskyvärda element. Han lade grunden för ett av historiens mest vidriga samhällen, som tog livet av cirka 122 miljoner människor. Och jag kan, med handen på hjärtat, säga att jag pissar på stora delar av det samhället. Jag tycker att det är förjävligt att man i skolan inte undervisar om vad som hände i Sovjetunionen hur många skolklasser har varit på studieresa till Gulag, om det nu finns kvar?. Men samtidigt kan jag förstå exempelvis vänsterpartiets rädsla för att få hela sin ideologi smutskastad och nedsvärtad i förbifarten. Något som inte är helt omöjligt med rätt fel man vid ratten.

Min åsikt i jämförelsen mellan Nazityskland och Sovjetunionen är att anledningen till att de två samhällena är så lika, är att de är diktaturer. Diktaturer där man tillåter oliktänkande hör nog mer till undantagen än till regeln. Hela deras totalitära samhällen överensstämmer just på grund av att de är diktaturer. Anledningen till att det sovjetiska samhället aldrig blev socialistiskt från grunden är just att det innebär rättigheter som är omöjliga om diktatorn/diktaturen ska bli varaktig. Vidare är det omöjligt för en diktatur typ Sovjetstil att i längden förvandlas till ett kommunistiskt samhälle. Det kommunistiska samhället, för alla som enbart läst Svenska Dagbladet, är ett statslöst samhälle mycket likt den anarkisocialistiska utopin.

Det system som uppträdde i Sovjet har jag valt att för att inte förvirra kalla för "auktoritär socialism" eller "diktatorisk socialism". Denna innehåller grova förändringar av det från början socialistiska, förändringar som på många sätt gör att samhället blir i det närmaste samma som under nazisterna i Tyskland, och delar även mycket med fascisternas Italien. Dessa auktoritära socialister står för ett samhälle ytterst olikt det som de frihetliga eller demokratiska socialisterna gör och de blir därför, trots att de "delar" ideologi, skarpa politiska motståndare.

Den auktoritära socialismen går ofta under öknamnet kommunism. En benämning som man helst bör undvika, då den rör ihop och endast tjänar ett förvirrande och propagandistiskt syfte. Ungefär som att kalla liberaler för auktoritära stockkonservativa.

Av Idioten Puckosson 21 apr 2003 20:18