Kosovo och serberna

För att förstå de svåra motsättningar som nu finns mellan serber och albaner måste man egentligen gå tillbaka till den tid då Turkiet härskade över hela Balkan. Denna artikel skall dock börja med krigsåren 1941-45.För att förstå vad som hände under dessa år behövs en karta över området. I Kurt Zentners bok "Illustrierte Geschichte des Widerstandes in Deutschland und Europa 1933-1945" finns en sådan karta. Av denna karta framgår att av Serbien återstår blott en rumpstat. Alla de omgivande staterna har tagit för sig på
Serbiens bekostnad. Albanien har tagit nästan hela Kosovo med huvudstaden Pristina och även en del av Serbien. Kroatien har tagit hela Bosnien och sträckt fram sin gräns ända till Belgrad och Ungerns gräns går vid Novi Sad. Överallt mördas och fördrivs serber och de värsta förtryckarna är kroater och albaner. Istället för de serber som mördats och fördrivits kommer det albaner från Albanien till Kosovo.

Under kriget stod Serbien under tysk militär förvaltning.
Efter kriget var det istället Kosovo som stod under
militär förvaltning av den jugoslaviska armen. Enligt
uppgift från albanskt håll fördrevs 700 000 albaner
från Kosovo mellan 1947-56 och fördrivna serber återkom till Kosovo. 1974 upphörde militärförvaltningen och Kosovo fick autonomi inom republiken Jugoslavien. Nu blev serberna återigen fördrivna från Kosovo och om inte autonomin hade upphävts 1989 skulle alla serber ha fördrivits vid det här laget. Efter autonomins upphävande avskedades ett stort antal albaner och serber återanställdes. Detta skapade givetvis ett stort missnöje bland albanerna och det var den främsta anledningen till att ett gerillakrig startades av UCK.

Efter det att Nato har övertagit ansvaret för säkerheten i Pristina har nästan alla serber antingen mördats, flytt eller fördrivits. Av Pristinas 20 000 serber när Nato övertog förvaltningen återstår nu enligt uppgift bara 890 och de måste eskorteras överallt när de rör sig i staden eftersom det är livsfarligt att tala serbiska i Pristina. Det är ingen tvekan om att albanernas högsta önskan är att helt fördriva serberna från Kosovo och när det gäller Pristina har man verkligen lyckats. I de delar som man har upprättat skyddszoner har serberna kunnat stanna kvar. Det är nog ingen tillfällighet att de serbvänliga fransmännen har lyckats bäst att skydda serberna medan de övriga delarna i huvudsak är etniskt rensade på serber. Det är barockt att de åttio- till nittiotusen albaner som är bosatta i Serbiens huvudstad Belgrad kan röra sig fritt och tala albanska utan att riskera att bli mördade medan serberna i Pristina tvingas leva under sådana förnedrande omständigheter. Världssamfundet är verkligen mycket enögt.

Av Yngve Karlsson 19 apr 2003 14:59