Tretton år och grymt förbannad

Skolan rullar på likt alla andra dagar men denna dag skiljer sig. Mitt humör var skärvt vid början av skoldagen och vid lunch tiden fick jag äntligen mat. Till min besvikelse var maten avskyvärd. Ärtsoppa på 2000-talet, jag blir ruskigt frusterad på jörnarna som serverar oss elever skitmaten vi äter likt grisar som äter korvrester.

Efter lunchen börjar en 80-minuters NO-lektion med olidliga klass-"kamrater". En elev jävlas med mig repeterat under början av lektionen, till slut efter 40 minuter ungefär då killen i fråga kallar mig "böghora" då jävlar spricker gränsen. Jag flyger över honom och serverar käftsmällar tills han ramlar ner på golvet och jag fortsätter sparka.

Jag springer iväg bort från klassrummet. Bort från skiten och omdömena. Bort från byråkratiska folkpartilärare. Och in till mitt eget lugn.

Vi utsätts för fjäskdemokrati och elevråd som egentligen inte har någon makt. Jag blir hunsad av lärare på grund av mina åsikter. Jag är kanske ingen standardelev men visst fan är jag en 13-åring med känslor. Vänta bara lärare som kniper. Vi kommer också en gång bli vuxna och då jävlar. Då tar vi tillbaka makten från skolverket och demokratiserar skolan. Då tar vi tillbaka makten som vi förjänar som majoritet. Då jävlar kommer byråkraterna som skolar oss till tysta arbetslydiga medborgare. Då jävlar är strejkerna här. Och inte förrens det inträffar är jag nöjd. Ni kan ge mig MVG i alla ämnen men kampen är viktigare än mitt eget bästa. Och därför är jag riktigt jävla förbannad.

/Simon Lundström, arg, kommunistisk, anti stalinistisk ungvänstermedlem, 13 år

Av Simon Lundström 16 apr 2003 16:28