Det koloniala Gulag

Man kan fråga sig när tiden är mogen för en uppgörelse med kolonialismens svarta historia. Kolonialismens historia är ju väl så svart som kommunismens. En svart bok om kolonialismen skulle ha varit skriven vid det här laget om det hade känts angeläget att använda kolonialismens förbrytelser i den politiska debatten. Den belgiske kungen måste betecknas som väl så grym som Stalin. Det anses som troligt att så många som 10 miljoner kongoleser fick sätta livet till för att kungen skulle tjäna så mycket pengar som möjligt.

I ett inlägg i DN talar Staffan Skott om den utdragna och dystra diskussionen om antalet offer för sovjetkommunismen. Enligt vad Gorbatjovs närmaste man Alexander Jakovlev kommit fram till var siffran trettiotvå miljoner människor för perioden 1917-1945. När man någon gång i framtiden kommer att göra en lika grundlig undersökning av den koloniala Gulagarkipelag som avvecklades så sent som i början av 1960-talet kommer man nog att komma fram till att kolonisterna var väl så grymma som kommunisterna. Det koloniala Gulag omfattade ett stort landområde och administrerades av ett antal europeiska länder och USA och till och med liberaler och socialdemokrater deltog i utsugningen och förtrycket av dessa länderna.

De statsmän och ledare som etablerat och administrerat det koloniala Gulag bör bedömas efter samma kriterier som Stalin och andra som hade ansvaret för förbrytelser begångna i sovjetiska Gulag. Att någon uppgörelse med det förflutna inte kommit tillstånd beror med all säkerhet på att förövarnationerna, främst Storbritannien och Frankrike, har kunnat tillse att någon sådan inte har ägt rum. Ett liknande Gulag fanns i Latinamerika där militärdiktatorerna etablerade sitt eget Gulag under det kalla kriget. På grund av USA:s inflytande där har inte heller i detta område något räfst och rättarting kommit till stånd.

Av Yngve Karlsson 16 apr 2003 17:30