Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Nostalgisk ångloksresa

Till Carl.

Det är sommar - det är sol och det är söndag.

Det är i början av trettiotalet - förra århundradet.

Dagen är egendomlig - inget färskt bröd från mjölkaffären -
inga sockermadar. Kantbitarna kallades av far för gungemad och dem skulle pågen ha jag.

Söndagsfinkläderna kom fram - de brukade inte användas förrän på eftermiddagen - då det var tid att spatsera till Folkets Park.

Vad skulle hända - det hade viskats - men jag fattade inte.
Nu senare förstod jag - det var för att undgå tjat från mig. Är det inte snart söndag???

På stationen - Södervärn - gick stinsen - gjorde honnör till bekanta. Vi var många som väntade. Nu kom tåget - det bolmade rök ur skorstenen. I de nerhissade fönstren hängde folk ut för att bese den för den nya hållplatsen.

"Det blir svårt att få fönsterplats" sa far.

Först blev jag lyft upp på plattformen - sedan gick vi in i vagnen. 3:e klass. Bänkar av trä. Vi hade tur - fick tre platser - varav två vid fönstret. En bred läderrem hängde ned utmed väggen - den skulle reglera hur mycket man ville öppna fönstret.

Detta är en vintervagn - sa far - det syns på spisen. I ett hörn stod en spis - en spann - en skyffel. Om vintern var spannen full med kol och konduktören eldade om det behövdes.
På väggen fanns en karaff med vatten och ett glas. På golvet fanns spottkoppar.

"Tag plats - var god stäng grindarna." ropade stinsen.

Samma flagga som stoppat tåget - satte nu igång det.

Att det fanns lokomotivförare och eldare var något som jag kom underfund med senare.

"Detta tåget kommer att stanna vid varenda mjölkabord" kommenterade far. Nu först kom det fram vart vi skulle.
Ystad med utställningen Fritiden var målet.

En konduktör kom och frågade efter biljetterna, far lämnade fram små pappskivor som klipptes. Nu var det tid att titta ut på det platta landskapet. Vi reste på den plats som senare skulle kallas "Söder om landsvägen" efter Edvard Perssons film.

Varje gång vi passerade en väg - stod där en farbror eller tant - bommarna reglerades med en vev - hissades upp och ner. Vid varje övergångsstäle fanns en liten stuga. Detta var personalens bostad.

Inga bilar, vid något ställe stod häst och vagn, väntande att vi skulle passera.

Far som skulle röka gick ut på plattformen tillsammans med andra "gubbar". Jag såg att även någon plunta kom fram.

Vid varje station stod "infödingar" och tittade. Många vinkade och vi vinkade tillbaks.

Efter många uppehåll - ett längre - här skulle fyllas på vatten. Ett stort kar med en slang vilken fördes over mot loket försåg loket med vatten som skulle bli ånga som drev tåget framåt.

Detta var fars undervisning av nya tidens underverk.

Framkomna till Ystad. Den jättestora stationen som tog emot tåg från tre håll - samt stor hamn som hade båtar vilka gick till Polen och Tyskland : berättade Far innan vi började vi gå in mot stan.

I ärligheten namn skall skrivas - jag minns inte mycket av staden eller utställningen.

Ihågkommet är att vi gick till en konditorirestaurant, satt i en berså, en servitris kom med olika sorters assietter, mor bredde smörgåsar till mig.

Jag fick en liten citronvatten. En flaska med tjock ståltråd runt halsen - porslinskapsyl med gummiring. Denna kunde öppnas och stängas flera gånger så kolsyran inte försvann.

Gummiringen kunde tagas av. Med sina starka fingrar kunde Far vika den dubbel. Lade den på bordet - vi tittade - sakta öppnade sig ringen och hoppa iväg. Vi skratta åt loppan som far kallade den.

En häst och vagn på vars flak var snickrat samman en bänk. Vi satt många i en lång rad - rygg mot rygg och färden gick ner till stranden. Framme gick vi lång väg mot utställningen.

Någon karusell fick jag åka.

När det var dags för mor och far att dricka kaffe fick jag en stor glass.

Efterkonstruktion är att en glassfabrik bjöd - glass var mycket ovanligt. Vi fick smaka på många sorters olika mat. I ett tält bjöds på te ock kex. Om detta berättades vid kalas senare att Far druckit te två gånger i sitt liv.
"En gång med brännvin och en gång utan - då det smakat lika illa var det slut för hans del."

Hemfärden sovs bort av en "gosse" som gjort sin första riktiga utfärd. Väcktes vid hemkosten till Malmö där spårvagnen forslade oss hem till Österportsgatan.

Detta "plitat" ner efter att sonsonsonen redan vid tvåårsåldern kommit hem från två veckor i Turkiet.