Miljönissar – vakna upp

Går upp två timmar före mitt arbetspass och är hemma två timmar efter jag slutat mitt arbetspass.

Jag promenerar 15 minuter till och från bussen till behandlingshemmet, där jag jobbar. Under dessa tre dar har jag frusit rumpan av mig, under morgonpromenaden.

MEN:
Det är mitt eget val, jag har valt att arbeta där. Jag är jätteglad över att ha ett arbete och äntligen kunna försörja mig själv och leva som jag vill lära.

Det är nio år sedan jag tog mitt körkort och har under dessa år aldrig haft något behov av att ha bil. "Körkort är alltid bra att ha, men bilen den kan vänta", tänker jag.

Jag är inte obekväm för att åka kollektivtrafik när jag ska någonstans. Jag känner stor njutning av att sitta på ett tåg och betrakta passagerarna och den förbipasserande naturen. Jag får då tillfälle att tänka, filosofera, meditera och jämföra mitt yttre med de människor jag ser på tåget och inte vet någonting om.

I onsdagens Smålandstidning – som är min lokaltidning – presenteras i en artikel att "Svensken offra det mesta för att kunna behålla sin bil." Han arbetar extra och övertid om så är nödvändigt för att inte göra sig av med bilen. Ibland överväger han till och med att byta jobb för bilens skull.

Bilen är för många – jag tror det är mest män – en fråga om livsstil och statuspryl. Den dagliga debatten om bilismen handlar bara om miljöproblem och ökande växthuseffekten, men sällan om dess samhällsekonomiska nytta och för det individuella välståndet.

Lyfta fram sådana aspekter av bilen, är som att "svära i kyrkan" för miljövännerna. "Vad spelar individens rörelsefrihet för roll, när det bidrar till miljöproblem för andra", tänker miljönissarna. Det stinker egoism och diktaturfasaner av sådant resonemang.

Som praktiskt färdmedel är bilen för dyr i drift för att användas av dom som mest behöver den: Barnfamiljerna. Enligt Motormännens riksförbund kostar en bensinsnål bil, som går 1500 mil om året, 4000 kronor i månaden. En större bil ligger upp till 6000 kronor i månaden.

Miljö- och Vänsterpartister vill förhindra all form av ökad bilism och förespråkar diverse kontroversiella åtgärder, från trafiktullar i storstäder till högre och högre bensinskatter. Dom menar kanske väl, men saknar ofta realistiska alternativ till dom som förlorar mest på förslaget. Till exempel befolkningen ute landbygden som verkligen behöver bilen för att ta sig in till stan, om dom inte vill köra traktor, förstås. Eller befolkningen i norra delen av landet, som bor i glesbygden. Även om dom vill ställa ifrån sig bilen kan dom inte göra det på grund av att ingen alternativ kollektivtrafik, är tillgänglig.

Jag klarar mig hyggligt än sålänge utan bil. Det beror sannolikt på att jag aldrig varit beroende av en bil och kunnat jämföra Situation A med B. Men om och när jag skaffar mig en bil, som jag tänker köpa oavsett dess bränsleförbrukning vill jag köra den hur mycket som helst utan att blir överbeskattad av extrema miljönissar. Som blundar för den rådande verkligheten.

PS. Eksjö kommun har infört sortering av hushållsavfallen. Brännbart material för sig och komposterbart material för sig. Jag håller på att få nojan av det här tramset och förstår inte vad det är för fel att elda samtliga sopor och göra bra och billig fjärrvärme av den.

Av Yohannis Petersson 11 apr 2003 10:23