Livet

Livet är
Som ett antal titthål,
Som man ser in igenom
Eller ut, hur man nu vill se det

Genom hålen
ser jag mig själv
Underligt
alltid mig själv
Som om jag spelat med
i en film

Det finns ingen kronologisk ordning
det är än en tidigare
än en senare
händelse som visar sig

Allt är i färg
Jag ser möbler
rum, väggar, tak
gator, hus, himlar
ängar, träd

Och människor
som fortfarande finns
eller är döda
eller borta någonstans
Som jag inte vet

Allt jag ser
är bakom mig
just nu är jag i bilden
framför mig
återstår att se

detta är ett bidrag till Sourzes poesiskola

Av Vivian Gustin 07 apr 2003 10:01