Fyra döda barn

Jag tänkte på två poeter,
alla tre är döda
Jag läste fyra dikter,
alla fem om kärlek

Du vet,
jag hörde om Fredrich Nietzsche,
hur han förstod,
att konsten,
bara fanns där för att befria oss,
från verkligheten
I det dionysiska ursprunget,
i vilken verkligheten var nedsänkt,
fanns ingen logik
Konsten, sa Nietzsche,
är livets fasta hållpunkt

Men jag tänker,
att i dikten,
kan jag vara på flera ställen samtidigt

här



......................................här



....................och här


Att också konsten kan bita sig i en förment logisk svans

Jag känner fyra döda barn,
alla fem var elaka
du vet,
som folk är mest



/bidrag till poesiskolan/

Av Mattias Alsander 07 apr 2003 11:52