Förvaringsboxen onödig utan jox

Det har öppnat en ny möbelaffär. Sedan några år tillbaka, alltid en ny inredningsaffär. Med eller utan caffè latte.

Trodde för tre år sedan att toppen var nådd; svenska hem måste vara så knökfulla med klatschiga kuddar, läckra lampor, festliga förvaringslådor, softa soffor och praktiska pallar att det inte skulle gå att klämma in en enda till. Vare sig med skohorn eller våld. Fel av mig. På mina promenader fick jag aldrig se de förväntade plakaten "total utförsäljning, affären upphör". I stället var det "håll ut, här öppnar snart Nyaste Hemmet", oavsett om jag flanerade i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

Häromdagen trodde jag mig se tecknet på trendbrott. Fönstren i närmaste möbelbutik var täckta med brun papp. En lapp på en av rutorna meddelade att lokal uthyres. Yes, tänkte jag. Konsumtionshysterin har fått en första knäck. Förnuftet har tagit en första seger över habegäret. Fel av mig. Igen. Möbelbutiken byter bara lokal, flyttar en port. Och Bonniers har startat en ny tidning, "Ruby, 100 shopping".

Det var en gång en fransk filosof som hostade och dog vid drottning Kristinas hov; René Descartes, Renatus Cartesius på latin. Han grubblade över vad man egentligen kan veta och kom fram till att man kan betvivla allt, allt utom tvivlet. Cogito, ergo sum. Jag tänker, alltså finns jag.

För sisådär tio år sedan spreds en parafras på hans tes, lite skämtsamt urskuldande av dem som alltid kom hem med fler påsar än de hade tänkt sig: I shop, therefor I am. Jag shoppar, alltså finns jag. Numera är det inget skämt. Det är blodigt allvar.

Dagens Nyheters fredagsbilaga På Stan har ett stående inslag, Hej Konsument. Kändisar berättar om sina älsklingsmärken. Varje reseguide har massor med shoppingtips. Och Attac-America Vera-Zavala, även hon vänsterpartist, berättar i en intervju att hon älskar att shoppa. Det senare är en upplysning att ha i minnet när du löser följande gåta:
Vem har Levis-jeans, Nike-dojor, dricker Coca-Cola och röker Marlboro Light?
Svar: Vem som helst. Lika gärna en No Logo-läsande vänsterunge som bojkottar McDonalds i protest mot den globala kapitalismen som en USA-älskande raggare. Nej, förresten inte. Raggaren snusar förmodligen svenskt, från Swedish Match.

Bläddrar i Ruby och känner mig som en 70-talsrelik. Läser rådet "Det är värre att tråna livet ut efter ett förlorat fynd än att ha det litet för trångt i garderoben" och undrar om det inte är dags att höja myndighetsåldern till 30 år eller så.

Okej, det fanns varumärken på 1970-talet också. Och olika stilar. Kläder har alltid varit gruppmarkörer. Men på 1970-talet köpte man fortfarande kläder och möbler. Man hade hobbyer som stickning och snickeri, inte shopping. Soffan skulle vara livet ut och skjortan till den sprack. Och trots att föräldraförsäkringen, införd 1974, bara varade sex månader ansåg sig folk ha råd att bli föräldrar och vara hemma med ungarna, oftast mer än det halva året. Inte upplevde de sig lika stressade heller.

Tid är pengar. Ta dig titta-i-taket-tid och fundera på om vi åtminstone inte borde säga "jag handlar, alltså är jag". Att handla är större än att shoppa. Och festliga förvaringsboxar onödiga om man inte köper en massa jox som måste stuvas.

Av Malin Siwe 04 apr 2003 07:26