En våldtäktsman i klassen

Skulle du acceptera att en kollega som dragit in dig på toan och tryckt upp sin snopp i ansiktet på dig tilläts jobba kvar? Antagligen inte. Så varför kräver vi av skolungdomar att de ska finna sig i saker som en vuxen aldrig skulle göra?

Jag läste en artikel om 16-åriga Anna som blivit utsatt för sexövergrepp i sin nya gymnasieskola. En ett år äldre kille har vid flera tillfällen dragit in henne på en toalett och dragit ner sina byxor för att tvinga henne att utföra oralsex. När han inte roat sig med det har han tafsat och sparkat på henne. Anna gjorde det enda rätta och polisanmälde honom. Då började killen hota och skrämma henne så hon inte vågade gå till skolan. Det blev rättegång och killen dömdes för sexuellt ofredande, olaga frihetsberövande och övergrepp i rättssak.

Domen: Vård inom socialtjänsten vilket i detta fallet innebar tio möten med några socialassistenter där de skulle diskutera kriminalitet och "sociala färdigheter". Visst för att killen bara är 17 år men jag undrar när man ska förstå att när ungarna kommit så långt i sin "kriminella karriär" så garvar de bara åt socialtjänsten. Tio träffar med dem hjälper inte ett dugg. Killen sitter där och låtsas att han lyssnar sen går han därifrån skrattande. Tio träffar med socialtjänsten är ingen markering att det är avskyvärt och helt oacceptabelt att utsätta kvinnor för dylika övergrepp.

Men han han blev trots allt dömd. Är allt över för Anna då? Nej, för killen i fråga tillåts gå kvar i skolan. Hon tvingas möta honom varje dag. Till saken hör att han utsatt andra flickor för samma sak men då har utredningarna lagts ner. Många av flickorna i skolan är rädda för honom. Anna vågar inte gå till skolan själv utan får alltid skjuts. Och när hon är i skolan blir hon trakasserad av killens kompisar som skriker hora efter henne så att alla hör. Jag undrar hur man resonerat när man tillåter killen att vara kvar. Rektorn har sagt till Anna att hon kanske ska byta skolan men hon tycker, som så många andra mobbningsoffer, att det inte är hon som ska flytta eftersom det inte är hon som gjort fel.

De ansvariga på skolan medger att det inte är lämpligt att pojken går kvar men de säger att de gjort bedömningen att han inte gör om det igen. Man undrar ju om de ser det hela som ett vanligt "pojkstreck". Svenska skolan har tidigare varit i hetluften på grund av sin flathet mot mobbare men det här tar priset. Nu handlar det inte ens om "vanlig" mobbning utan om regelrätta sexövergrepp. Man blir lite rädd för vilka signaler det är som sänds ut till den här grabben när straffet knappt är kännbart.

Visst kan Anna byta skola i stället. Men är det verkligen rätt? Ska alla flickor han gett sig på och skrämt byta skola då? Vi kan igen se på vår egen värld. Vi skulle aldrig finna oss i detta på vår arbetsplats. Det finns inte en chans att vi skulle gå med på att varje dag bli kallad könsord av våra arbetkamrater. Men vi tycker att våra barn som går i skolan ska göra det.

Det finns hur många exempel som helst på saker som förekommer i skolan som av vuxenvärlden viftas bort som "bus". Att duscha sin kompis i iskallt vatten och slänga ut dem i 20 minusgrader är ett sånt "skämt". Jag tror inte att jag skulle skratta så speciellt mycket om jag blev utsatt för det. Jag kan bara säga att jag vill inte ha mitt barn i en skola där övergrepp och mobbning inte tas på allvar och man inte vågar markera mot förövarna genom att stänga av dem från skolan. Och hade Anna varit min dotter så hade jag inte gett mig förrän killen försvann. Jag hade aldrig funnit mig i att mitt barn behandlades på det sättet.

Jan Björklund, folkpartiets skolpolitiske talesman, säger att det finns en "oacceptabel flathet" hos vuxenvärlden när det gäller att ta tag i såna här problem. Han kan inte ha mer rätt. Jag tror att de ansvariga i skolan måste börja tänka efter på vad de själva skulle gå med på. Om inte syon skulle finna sig i att rektorn tryckte upp sitt könsorgan i hennes ansikte borde de rimligtvis inte heller kräva av en elev att hon ska acceptera sådant. Ganska enkelt egentligen.

Av Magdalena Klinga 03 apr 2003 14:26