Plats i solen

Jag har gått både fort och länge nu
Mina kassar, en i var hand, börjar bli
plågsamt tunga. De trycker ner mina
steg i gruset. Behöver tömma skorna.
Behöver nya knän

I den ena kassen, den i höger hand,
ligger mina måsten
alla självpåtagna plikter ovanpå allt som borde göras
I den vänstra, den tyngsta, allt som jag lovat men inte hållit
och dom som jag har sårat

Men det händer, fast sällan, att jag ställer ner mina bördor
hittar en stol och tar plats i solen

Det är då det märkliga händer: jag börjar så sakta sväva
Uppåt - som med en fallskärm - fast uppåt
En uppåtskärm

Ryggsäcken! Nätt och behändig. Där jag har stoppat allt smått - allt som inte var nödvändigt för stunden

Sånt som gjorde mej stillsamt glad:
Första Tussilagon som fröken fick den våren jag fyllde sju
bilden på Ester Williams som hemlig pojkvän stoppat i min ficka - jag var duktig på att simma

Sakerna är små men listan blir mycket längre än jag trodde
Nu bär de mej med lätthet i min uppåtskärm

/bland mina ordsatta bilder/

Av Ingrid O Losell 02 apr 2003 11:08