Min vän, en porrmodell?

Alla har vi våra pinsamheter i garderoben. De där tabbarna vi gjort som man fortfarande inte kan tänka på utan att bli tomatröd i ansiktet. Som att snacka skit om svärmor eller driva med chefen när de står bakom eller ramla när man håller föredrag för de viktigaste personerna på jobbet. Men det är harmlösa saker som man ändå kan skratta åt.

Sen har vi det där tabbarna som faktiskt har sårat någon eller förstört en relation. Inte lika lustiga alltså. Jag har en riktigt pinsam sådan undanstoppad. Som ledde till förlorad kontakt med en kompis. Visserligen en kompis jag redan pratade väldigt sällan med men ändå...

Den här tjejen var vad man lite elakt kallar präktig. Vi umgicks i tonåren och vi andra tyckte nog att hon var lite tråkig som aldrig ville skvallra och fnissa med oss om alla möjliga snuskigheter. En jättegullig tjej som var lite för pryd. Så en kväll när jag ligger i soffan och slötittar på TV och mumsar chips så ringer telefonen och en väldigt upphetsad vän till mig häver ur sig att hon sitter med en porrtidning där vår gamla kompis poserar i det värsta ställningar, både ensam och med karlar. "Och det står hennes namn också" säger hon uppspelt. Jag har väldigt svårt att tro på det med tanke på hur hon var tidigare, men min kompis envisas med att det är hon. Nästa gång vi ses har hon med sig tidningen. Jag tittar noga och visst är det väl likt kanske... Där ser man tydligt att om man verkligen tror på något så blir det så till slut.

Vi är så klart chockade och kan inte förstå hur hon kan ha förändrats så under de år vi inte umgåtts. Så en dag ringer hon, porrmodellen alltså och bjuder oss på inflyttningsfest. Och vi våra smartskallar bestämmer oss för att ta med tidningen och konfrontera henne med den. Vi intalar oss att det är bättre att visa henne den och låta henne "förklara sig" istället för att vi ska gå och tro en massa... Jag bortser från att jag nog egentligen inte tycker det är så värst likt henne eftersom min kompis är så övertygad om att det är hon. Och det är ju lite lustigt faktiskt.

Vi åker dit laddade och modiga. Så efter några glas av värdinnans bål så säger vi att vi har något att säga henne. Vi går in i ett rum och plockar fram tidningen. Lägger oss till med de bästa psykologansikten man bara klarar av på fyllan och säger att vi förstår att det kan bli pinsamt för henne men vi tror faktiskt att det här är hon, är det det? Hon bara stirrar. Först på oss och sen på tidningen. Kippar efter luft. "Nej självklart inte" utbrister hon sedan. "Det ser ni väl att det inte är" Hon är nära gråten och vi tittar på henne och ser att det nog inte är så likt i alla fall.

Jag skulle nog ha skrattat åt saken och sen glömt det men hon tog otroligt illa vid sig. Och vi har inte vett att ödmjukt be om ursäkt utan börjar fnissa generat i stället. Det gör henne ännu mer upprörd. Hon vänder sig till mig och säger "Du har känt mig hur länge som helst hur kan du bara tro att jag skulle göra något så äckligt? Hur kan du tycka att den där äckliga tjejen är lik mig?" Jag blir ännu mer nervös och generad så jag fnissar lite till och försöker skämta bort det. "Jo, men lite likt är det ju" säger jag. "Jag ser nu att det inte är du men lite likt är det faktiskt." Nu i efterhand förstår jag inte hur jag kunde vara så osmidig. Men då tyckte vi det var kul och vi fnissar och buffar på henne.

Hon reser sig upp och tar tidningen med sig ut till de andra gästerna. "Titta här, de tror att det är jag" säger hon. "Det är inte ett dugg likt mig eller hur"? Om vi inte var övertygade innan blir vi det nu. Var det hon skulle hon ju aldrig visa bilderna för folk. Alla tittar och håller med henne om att den där äckliga modellen inte har någon som helst likhet med henne. De tittar på oss med rynkade pannor och stränga miner. "Inte det minsta likt, vad fick ni det ifrån?" Resten av kvällen sitter vi i en soffhörna med våra drinkar och skäms. Jag behöver väl inte säga att vi inte var festens populäraste deltagare direkt. Innan vi går drar jag "porrmodellen" åt sidan och ber om ursäkt. Jag säger att jag inte vet vad som for i mig, såklart förstår jag att hon aldrig skulle göra något sådant. Hon ser barsk ut och säger "Tro aldrig något sånt om mig igen".

Jag och min medbrottsling slinker därifrån med svansen mellan benen. Även om vi skäms tycker vi nog att hon överreagerade lite. Det hade väl räckt med att säga att det inte var hon utan att bli så sur? Nu förstår jag ju att om man alltid varit känd som "den pryda" och trivts med det så är det väl inte så där jätteskoj att bli anklagad för att vara porrstjärna.

Efter det här hördes vi några gånger på telefon innan det helt enkelt rann ut i sanden. Hon kunde nog aldrig släppa det där. Och vi blev inte bjudna på fler fester hos henne. Undrar varför?

Av Magdalena Klinga 02 apr 2003 14:04