Om en våldtäkt

Det är sommar. Solen gassar. Hon fyller år i idag och känner sig så där barnsligt förväntasfull. För första gången på länge har de barnvakt åt ungarna så hon kan slå klackarna i taket med sin älskling. Äldsta dottern har precis blivit lämnad hos väninnan. Hon fick sin present och vinkar hej då i fönstret innan hon hoppar in i bilen.

Kvällen börjar på Råsunda. Derby mellan AIK och Djurgården. De dricker öl och har kul, hon, älsklingen och hans kompis. Allting är så där perfekt som det egentligen inte kan vara. Lugnet före stormen. När matchen är slut fortsätter kvällen på puben. De dricker ännu mer öl och kanske lite sprit. Hennes kille blir lite för överförfriskad. Han kommer på att han är arg på sin kompis för något. Vad vet han nog inte ens själv. Han börjar skrika och gapa. Reser sig upp och vevar med armarna. Nu jävlar ska han slåss. Kompisen skriker tillbaka, säger år honom att lägga av. Hon blir förbannad och ledsen för att han förstör hennes födelsedag. Men de kan inte få honom att sluta, han har redan hetsat upp sig för mycket. Så de blir utslängda av personalen med en tillsägelse att aldrig komma tillbaka dit igen.

Hon kokar av ilska. Fan, när vi för en gång skull kan gå ut tillsammans så sabbar du. Dessutom är det min födelsesdag. Men han är helt uppe i sin självrättfärdiga fylla och ber dem båda att dra och raglar iväg. Hon är nära gråten nu, så himla besviken. Hans kompis kramar om henne. "Bry dig inte om honom, han är helt väck nu i morgon blir det bra igen" Han säger att de ska gå vidare till en annan krog så ska han bjuda henne på födelsedagsdrinkar och muntra upp henne. Hon tvekar lite. Egentligen vill hon följa efter sin kille och se till att han inte gör något dumt. Och så är det den där obehagskänslan hon alltid haft inför honom. Hon har aldrig kunnat sätta fingret på vad det är. Men han är ju hennes älsklings kompis så vad är problemet?

Hon följer med eftersom hon är så arg på sin kille och inte vill avsluta sin fria födelsedagskväll så här tidigt. Så sitter de på krogen igen. En tjejkompis till honom har anslutit sig. Han köper starka drinkar åt henne. Hon som egentligen inte dricker sprit, hon vet att hon inte klarar av det. Det börjar snurra i huvudet. Hon säger att hon inte vill ha mer men han trugar på. "Kom igen stumpan, du fyller ju år." Och hon dricker ännu mer fastän allt förstånd säger åt henne att låta bli. Kompisen sitter och ser på henne. Han stryker hennes kind och säger att hon är en toppen tjej. Hennes kille är en idiot som beter sig så här. Fler drinkar. Hon säger att nu får det vara bra, hon vill gå hem nu.

Hon går ut och sätter sig på trappan och lutar huvudet mellan knäna. Skönt att sova. I bakgrunden hör hon kompisen och tjejen prata. Tjejen säger att hon vill följa med, se till att hon kommer hem ordentligt. Han säger att det behövs inte, han fixar det. Dessutom behöver han prata med henne om ett par saker. Han kommer och hjälper henne upp. "Kom nu stumpan så går vi hem." Hon reser sig tacksamt och längtar hem till sin säng. När de gått en bit märker hon att de tagit fel väg. Hon undrar var de är på väg. Han säger att de ska ta vägen genom parken. Något inom henne säger nej nej, ge fan i att gå in i parken med honom men hon är så berusad att hon inte lyssnar på sina varningssignaler.

Han stannar till och vänder sig om och ser på henne igen. Hans ögon ser konstiga ut. Han drar henne till sig, hårt, och kysser henne. Hon försöker slita sig loss. "Vad håller du på med?" Han svarar inte, låter bara sitt grepp om henne hårdna. Han böjer sig fram och biter henne i halsen. Hon börjar bli rädd. "Vad gör du egentligen, sluta nu jag vill gå hem." Han skrattar. Kysser henne igen fast hon kniper ihop munnen så läpparna vitnar. Han drar i hennes kläder. Tar på hennes kropp. Hon ber honom sluta. Hon försöker säga till honom att det är ju hon, han känner ju henne, varför gör han så här? Hon säger att om han lägger av nu så glömmer de det här. Hon ska inte säga ett ord till någon om han bara låter henne gå nu. Han fortsätter skratta och börjar knäppa upp hennes byxor. Hon skriker och slår mot honom. Hon biter honom i bröstet. Det stoppar honom inte, gör honom bara arg. Han lägger sina händer runt hennes hals och klämmer åt. Det svartnar för hennes ögon. Han säger att han kan döda henne hur lätt som helst om han skulle vilja det. Hennes byxor är nere vid fotknölarna. Hon gråter och säger att hon ska anmäla honom, hon ska se till att han åker dit för det här. Han tar tag i hennes hår och säger allvarligt. "Vem skulle tro dig? Alla vet ju att du är galen. Alla såg oss dricka och ha roligt på krogen, ingen skulle tro dig om du berättade. Till och med din kille vet ju vilket psykfall du är." Hans hand mellan hennes ben, gräver sig in. Det gör ont och hon skriker. Han slänger omkull henne på marken. Hon slår honom igen men han skrattar bara och ser på henne med ögon som lyser av vansinne. Hans händer runt hennes hals igen, trycker åt. Hon vet knappt vad som händer längre men hon känner hans tyngd över sig. Hon vrider och vänder sig och försöker desperat komma loss men sitter som i ett skruvstäd. Snälla snälla du, gör det inte. Stjärnorna lyser ovanför hennes huvud. Hon tittar upp mot dem när han tar henne mot hennes vilja. Smärta. Overklighet. Smärta igen. Tårar som rinner längs ansiktet. Hans ögon är galna.

När han reser sig upp säger han att han alltid velat göra det här. Han har alltid vetat att hon är en hora. Och hon borde nog tänka på vad hon säger till sin kille. Han kommer nog inte vilja ha henne efter det här. Han kommer nog tycka hon är äcklig. Elakt skratt. Hon letar efter sina kläder. De är trasiga. Hon går sin väg utan att se sig om med hans skratt ringande i öronen. Vägen hem känns så lång. I lägenheten ligger hennes älskling och sover ruset av sig. Hon kryper ner brevid honom. Hon älskar honom så mycket, tänk om han lämnar henne nu. Hon ligger i mörkret och gråter tyst. Hon längtar efter sina barn.

Detta är ett bidrag till Sourze Författarskola

Av Magdalena Klinga 31 mar 2003 10:27