När jag berättar om ryggraden

Jag berättar för dej om ryggraden,
hur svår den är att leva utan,
du pratar kärlek,
kärlek, säger du,
är livets ryggrad,
och ryggraden är svår att leva utan

Du har ett hus i Israel,
en syster i Bangladesh,
och i källaren,
två döda bröder

Plötsligt berättar du om Afrika,
om en vän du har från Nairobi,
som en gång halsade hemkört i bilen hem från Minsk,
och att det i Minsk finns ett barn som är ert,
hon tittar på dej när du sover

Dina döda bröder sjunger därnere,
Into the night... shadows are born...
I cry out... I cry out...
for you...

Och i Afrika säger du,
kan man köpa en ryggrad billigare än någon annanstans
men bara för natten
svart ryggrad, men bara för natten

Och jag tänker, men säger inte,
att om femton år, kanske tidigare,
säljer din dotter ryggrad, till någon som saknar en i Minsk

Det är svårt att leva utan ryggrad i Minsk

Hur dog dina bröder, frågar jag
Dom hängde sig,
som hon i den kinesiska operan

Men dom sjunger,
Ja, varje natt
Into the night... shadows are born...
I cry out... I cry out...
for you...

/bidrag till poesiskolan/

Av Mattias Alsander 31 mar 2003 11:48