Kyssa honung

När Cory Black sjunger irländska ballader
rinner det honung ur högtalarna
säger du.
Kanske har du rätt,
det är bara jag som inte ser honungen,
men jag vet
att när du pratar om Cory Black, honung och hennes irländska ballader
är det gott att lyssna,
det är faktiskt som om honung rann ur din mun.

Jag har inte berättat,
men jag bor här.
Bakom gardinerna, nedersta våningen,
tjugosju stycken m2.

Utanför ligger världen
och framtiden,
du säger att du vet ett och annat om världen,
mest farliga saker
som du inte vill berätta
just nu,
och framtiden,
säger du,
om den kan vi bara gissa.

Jag är tjugosju,
förra året och en bit in på detta var jag tjugosex,
nästa år är jag tjugoåtta,
om jag lever då
vill säga.

Ja, det var det där om framtiden påpekar du igen,
vi kan ju faktiskt inte veta,
eller hur,
men vi kan skratta

Du har en ask med tändstickor i,
jag säger
att det nog hänt att jag
lekt skogsbrand
även om det var några år sedan sist

Det är farliga saker det där,
tändstickor

Min far dog igår säger du,
han föddes med ett ärr i pannan
och två brutna revben
nu är han död,
lika död som Karl XII
och jag tänker,
att Karl XIII
tänker man inte så ofta på

Så där är alltså här du bor,
strax innan framtiden, strax innan verkligheten
Ja, strax innan verkligheten

Det är gott när du är här, säger jag
ett frö av verklighet och döda pappor och kungar

Jo, man dör ju därute,
men bara en gång

Men Cory Black, hon lever
Ja, hon lever
Det är gott

Och ur din mungipa
kysser jag osynlig honung

/Bidrag till poesiskolan/

Av Mattias Alsander 29 mar 2003 10:37