K G Papphammar som ståuppare

Det är inte jag som tror det, det är ärkebiskop K G Hammar som säger det i Dagens Nyheter.

Vad menar han? Om vi lever i en tid då det anses töntigt att vara kristen - kommer kyrkan då att presentera en bild av Jesus med bakåtvänd keps, inlåst i "Big Brother" med en öl i bastun som det ultimata goda? Eller Jesus som vinnare av "Robinson"?

Det vi just nu kan vara säkra på är att Svenska kyrkan säger att vi inte måste tro. På att Maria var oskuld när hon födde Jesus eller att Jesus kunde gå på vattnet. Vi behöver inte tro det. För K G Hammar har sagt att "Tron är en frukt av något väldigt fritt där man känner att det finns ett tilltal av en gåva". Sex eller vänskap kan också vara en frukt av något väldigt fritt. Där man känner att det finns ett tilltal av en gåva. Vad är det då som skiljer trons frukt från andra frukter? Eller en ärkebiskop från en sexolog?

Ibland får man en känsla av att ärkebiskopen gillar förvirringen. Allt beror på vad man menar, ler ärkebiskopen, det är det här med språkets ofullkomlighet. Han brukar le när intervjuare påstår att det han säger är luddigt.

Men ärkebiskopen kan säga ifrån. Om politik. Man ska bojkotta israeliska varor från de ockuperade områdena. Hur vet han det? Jo, för "Vi är även kyrka i Palestina och Jerusalem". Att det betyder att man ska bojkotta israeliska varor från de ockuperade områdena hade vi ingen aning om. Men för en gångs skull förstår vi vad ärkebiskopen tycker.

Att kyrkoordningen inte tillåter vigsel av homosexuella kan han också förklara. Det beror på att det finns områden där kyrkan är traditionsbestämd och långsam. Det gör att man inte bara kan slänga in nya synsätt utan att förståelsen för dem är förankrad på djupet hos människor och kyrkans medlemmar.

Ärkebiskopen har rätt. Kyrkan är inte en opinionsbildningsmaskin för nya idéer. Men varför gäller inte samma sak för tron? Varför har kristen tro i svenska kyrkan förvandlats till en teologisk diskussion? En övning där kyrkan slänger ut gamla synsätt utan att verka bekymra sig det minsta om att kyrkan är traditionsbestämd och långsam.

Det finns en stark kraft och en svag kraft och då ska trycket vara på den starke, sa Hammar om Israel. Säger man samma sak om ärkebiskopen och kyrkans medlemmar, ska trycket ligga på Hammar. Och då ska Hammar tala om kyrkan och tron och sluta vända spegeln mot kyrkans traditionsbestämda och långsamma medlemmar.

"Åh, usch, jag talar för mycket, men det är så stora frågor", sa Hammar.

Vi som trodde att chefen för Avdelningen för Storaochsvårafrågor ska tala.

Mycket.

K G Papphammar - en ståuppare i tiden med rätt att förvirra? Nej, inte rätt. Skyldighet, om man får tro ärkebiskopen. När man lyssnar på Hammar inser man plötsligt att det är klart att Gud kan göra under. Varför skulle han inte det? Han är ju Gud.

Av Susanna Hakelius Popova 28 mar 2003 07:39