Backspegel

EXT. MOTORVÄG - MORGON
Etableringsbild av en infartsled till en storstad; bilar trängs i kilometerlånga köer. Mullret av hostande motorer bryts då och då av ljudet av signalhorn när folk försöker skynda på kön.

INT. BIL - MORGON
EVA, 36, sitter i förarsätet och kramar ratten med båda händerna. Ett blekt ansiktet och hår som hänger ned i pannan vittnar om allt för få timmars sömn.

Hon stirrar med tom blick på trafiken framför sig; bromsar hårt, gasar, varvar över, kopplar loss - bilen hoppar till och rullar vidare. Tankarna är definitivt någon annanstans.

Plötsligt ringer en MOBILTELEFON. Eva ser ned på passagerarsätet. Tvekar. Telefonen ringer igen. Hon trummar med tummarna mot ratten. En till signal. Hon lyfter slutligen upp den och knäpper på.

EVA
Hej.
paus
Ja, jag förstod att det var du.
Va? Nej, sitter fast i kö.
paus
Ja, om du vill så... mmm... okej.
paus
Ja, jag vet... det blev fel... va?
Nej, det är okej. Jag blev bara så besviken... jo... men jag tänkte ju berätta förut, men det har inte...
paus
Mmm, förlåt, jag vet. Va? Jo, klart jag har vetat. Men jag ville ju... men... jag ville ju överraska.
paus
Varför inte då? Men... så kan du ju inte säga! Vaddå mitt fel, det är väl för fan bådas fel i så fall!?
paus
Fan, va dum du är! Nej, det tänker jag inte....det är så jävla...va? Hallå? Hallå!?

Eva kollar på mobilen. Ingen täckning. Hon slänger den i passagerarsätet.

EVA
Helvete.

Eva lägger ena handen på magen. Drar djupt efter andan. Hon kramar ratten så att knogarna vitnar och stirrar framför sig på den frustande kön. Överläppen darrar. Plötsligt slår hon med bägge händerna hårt på ratten.

EVA
Faa-aan!

Det brister och tårarna kommer. Samtidigt lossnar trafiken. Fumligt kopplar hon ur och bilen hoppar till och dör. Eva fumlar efter startnyckeln och sätter av misstag på vindrutetorkarna. Bilen bakom TUTAR.

EVA
Ja, ja! Slappna av!

Rinnande tårar och snörvel - ingen bra början på dagen. Eva får fatt på startnyckeln och bilen hostar igång. Hon varvar högt och bilen rusar framåt ett femtiotal meter, sedan stannar kön igen.

Eva lutar sig tillbaks och torkar tårarna med baksidan av handen.

EVA
med gråten i halsen
Jävla skitbil-fitthelvetes-kuk-kö...

Plötsligt hörs ett klickande ljud från baksätet. Eva vrider förvånat på huvudet och ser hur en KVINNA hoppar in och sätter sig.

EVA
Va i...? Hoppa ur bilen!

KVINNA
Hej, hej.

EVA
Hoppa ur, sa jag!

Kvinnan sträcker fram handen.

KVINNA
Angelika heter jag.

Eva ryggar tillbaks.

EVA
Det skiter jag i - ut!

Angelika tittar ut genom sidorutan.

ANGELIKA
I den här trafiken? Kan jag inte få åka med en bit?

EVA
Va!? Nej, det kan du inte.

ANGELIKA
måttar med fingrarna
Bara en liten bit?

EVA
Nej, nu...

Eva gör loss bilbältet. Öppnar dörren.

EVA
Jävla galning...

Trafiken har börjat rulla igen och en bil TUTAR när den åker förbi. Förskräckt drar Eva igen dörren. För en sekund sitter hon stilla - paralyserad; vet inte riktigt vad hon ska tro eller göra.

ANGELIKA
Det rör på sig.

EVA
Va?

ANGELIKA
pekar framåt
Kön rullar. Du borde nog köra.

Bilen bakom Eva tutar igen. Eva slänger en blick i backspegeln på trafiken bakom, sedan på kvinnan i baksätet.

EVA
Det här är ju sjukt...

Eva knäpper på bältet igen, gasar och rullar vidare. Hon betraktar den andra kvinnan i backspegeln en lång stund.

EVA
Lämnar du inte bilen nästa gång vi stannar ringer jag polisen.

ANGELIKA
Tro mig, det är ingen bra idé.

Eva tittar i backspegeln. Böjer sig över och lyfter upp mobiltelefonen från passagerarsätet.

EVA
för sig själv
Tror fan det. Psykfall som inte vill åka in igen.

När hon lyfter telefonen för att knappa in numret så RINGER den. Eva hoppar till av förvåning; knäpper på och svarar.

EVA
Hallå?
paus
Nej, jag la inte på. Den dog... nej... det gjorde jag inte.

Eva tittar i backspegeln.

EVA
Du, jag kan inte...
paus
Nej, så sa jag aldrig. Det var du som sa att det var mitt fel. Hur fan du nu kan få det till det, det var ju du som ville...
paus
Men du sa ju att du var redo! Ja, men då hade vi ju kunnat...

Angelika lutar sig fram mellan framsätena.

ANGELIKA
viskar
Säg att du älskar honom.

EVA
Va?

ANGELIKA
Säg att du älskar honom.

EVA
i telefonen
Nej, ingenting... det var inget.

Angelika knackar lätt på Evas axel. Eva slår bort handen.

EVA
i telefonen, irriterat
Nej, det är ingen här... sluta larva dig... va? Nej, inte nu. Jag kan inte prata nu, vi får ta det sen... nej, sen.
Hej då. Nej. Hej då.

Eva stänger av telefonen. Angelika lutar sig tillbaks igen.

EVA
Vafan var det där nu då?

Inget svar. Angelika sitter och tittar ut genom rutan på den täta trafiken som åker förbi.

EVA
Hallå?

ANGELIKA
med blicken ut genom fönstret
Kan vi inte åka och fika någonstans?

EVA
Fika...? Vad...?
samlar sig
Har inte du något jobb du ska till?

Inget svar.

EVA
Ja, det har jag i alla fall. Och jag måste dit.
paus
Hörrö du, jag har varken tid eller lust med dig just nu. Om du håller dig lugn släpper jag av dig vid jobbet. Vad du gör sen bryr jag mig inte om.
paus
Ok?

Inget svar. Eva suckar och skakar på huvudet. Vilken morgon. Hon återgår till att koncentrera sig på trafiken.

ANGELIKA
Ni borde förlåta varann.

Nu är det Evas tur att sitta tyst. Hon slänger en blick på Angelika i backspegeln. Angelika sitter och ritar mönster på rutan.

EVA
Jag tycker du ska ta och skita i...

ANGELIKA
möter Evas blick
Varför sa du inte bara att du älskade honom?

Överrumplad av Angelikas rätframhet tvekar Eva, sitter tyst en stund.

EVA
muttrar
Saker och ting är inte alltid så enkla som man tror.

ANGELIKA
Saker och ting är alltid enklare än man tror.

Eva ger Angelika en blick i backspegeln. Sitter tyst en stund och tittar på trafiken som rullar framför henne.

ANGELIKA
Speciellt nu när ni snart är tre.

Överraskad vrider Eva på sig och tittar på Angelika.

ANGELIKA
Du la handen på magen efter du pratat färdigt.

Eva suckar. Lägger återigen handen på magen. Drar efter andan, gråten börjar fylla halsen igen.

ANGELIKA
Det måste vara härligt.

Evas läpp börjar återigen darra. En tår rinner nedför kinden.

EVA
För jävligt är vad det är...

ANGELIKA
Det tror jag inte du menar.

EVA
Lätt för dig att säga, du vet ju inte vad det handlar om.

Angelika ger Eva en underlig blick. Vet hon vad det handlar om?

ANGELIKA
Du, allvarligt - kan vi inte ta och åka någonstans?

Eva drar av snoret på tröjärmen.

EVA
Varför då? Jag måste till jobbet sa jag ju. Och du ska vara jävligt glad att du får åka med.

ANGELIKA
Tänkte bara att du ville prata lite.

EVA
Vill jag prata, så säger jag till.

Angelika rycker på axlarna, tittar ut genom fönstret med bedrövad min. Eva kör vidare under spänd tystnad, men tittar då och då i backspegeln. Efter ett tag öppnar hon munnen för att säga något, men ångrar sig. Sitter tyst några sekunder.

EVA
Vad menade du förut?

ANGELIKA
Vaddå?

EVA
Att saker är så enkla som man tror.

ANGELIKA
Enklare.

Eva sitter tyst ett par sekunder.

EVA
Tror du på det?

Angelika nickar.

ANGELIKA
De flesta knutar går att lösa upp med ett endaste ord.

Eva ger Angelika en frågande blick.

ANGELIKA
"Förlåt."

Tystnad.

EVA
Ibland är det svårt...

ANGELIKA
Inte så svårt som du tror.

EVA
Du vet vad jag menar...

ANGELIKA
Nej, vad menar du?

EVA
Men det är ju inte jag som ska säga förlåt! Det är ju inte mitt fel!

ANGELIKA
Spelar det någon roll?

EVA
Vad menar du? Klart det spelar roll!

ANGELIKA
Gör det det? Egentligen?

Eva blänger i backspegeln. Biter sig i läppen. Den här kvinnan börjar krypa innanför skinnet på henne.

EVA
Vad menar du att jag ska göra då?

ANGELIKA
Åk hem och säg förlåt.

EVA
Nu!?

Angelika nickar.

EVA
mumlar
Du är ju rubbad...

ANGELIKA
Det är inte jag som sitter och gråter i en bilkö.

Eva funderar. Blinkar och byter fil.

EVA
Jag ska till jobbet. Jag ringer när jag kommer dit. Kanske.

Angelika ser sig omkring, får återigen ett oroligt uttryck.

ANGELIKA
Vad gör du?

EVA
Byter fil, jag ska svänga här.

ANGELIKA
Nej, vi åker en bit till!

EVA
Vad pratar du om? Det är ju här jag ska av.

ANGELIKA
Men vi skulle ju åka någonstans?

EVA
Det var du som sa det.

ANGELIKA
Ja, men kan vi inte det? Vi åker vidare!

Angelika svänger ut ytterligare en fil och åker uppför en avfart.

EVA
För sent.

Angelika blir allt oroligare i baksätet. Ser sig omkring, stirrar ut genom bakrutan. Sätter sig mellan sätena och tittar framåt.

ANGELIKA
Du, stanna här. Jag måste säga en sak.

EVA
Vänta lite. Vi är snart framme.

Eva saktar in och växlar ned. Svänger runt ett gathörn. Angelika halvhänger mellan sätena.

ANGELIKA
Nej, det kan inte vänta. Stanna.

EVA
Lägg av nu!

Eva svänger runt ytterligare ett gathörn, kör in i ett fabriksområde.

ANGELIKA
Sakta in.

Eva ignorerar henne. Kör vidare.

ANGELIKA
Stanna!

EVA
vänder sig om
Du, om inte du...

ANGELIKA
vrålar och pekar framåt
STANNA!

Skrämd av Angelikas utbrott ryggar Eva tillbaks och ställer sig instiktivt på bromsen. Däcken tjuter. Eva slängs framåt och rycker till när bilbältet dras åt. I samma sekund DUNDRAR EN LÅNGTRADARE FÖRBI, en meter från bilens motorhuv.

Skrik. Dån. Motorljud. Papper flyger runt i bilen. Långtradaren TUTAR när den vrålar vidare nedför vägen.

Dammet lägger sig och gatan ligger återigen öde. Eva ser upp. Hon drar bort luggen från ögonen och de uppspärrade ögonen avslöjar hur nära det var. Hon kippar efter luft.

Plötsligt hör hon ett KLICKANDE ljud från baksätet. Hon vrider sig om och ser att baksätet är tomt och bildörren står öppen.

EVA
Var...

Eva öppnar dörren och försöker hoppa ur. Sitter fast i bilbältet. Svär och frigör sig. Kliver ur bilen.

EXT. INDUSTRIOMRÅDE - MORGON
Eva ser sig omkring. Ingenstans syns Angelika till.

EVA
Hallå?

Inget svar. Eva tar sig för pannan - vad är detta? Plötsligt hörs en RINGSIGNAL. Eva ser sig oförstående omkring. En till signal. Eva tittar in i bilen. På golvet vid passagerarplatsen ligger mobilen.

Den ringer igen.

Och igen.

-- SLUT --

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs och SFI:s Manusfabrik

Av Niklas Nilsson 26 mar 2003 09:51