Han gick längs gatan,
med regnet strilandes i ansiktet.
Regndropparna blandades med hans tårar,
föll och gjorde marken till en spegel.
Han ville vara någon annanstans,
där regnet gick i dur och inte i moll.
Förvirrad och ensam,
med tusen vänner i fickan,
går han längs gatan och lyssnar till regnets melodi.
Som sången du viskade i hans öra inatt,
så som orden blev till meningar.
För varje andetag, för varje hjärtslag, finns nu inget längre kvar.
Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola.
Av Malin Malmberg 26 mar 2003 15:20 |
Författare:
Malin Malmberg
Publicerad: 26 mar 2003 15:20
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå