Han gick längs gatan,
med regnet strilandes i ansiktet.
Regndropparna blandades med hans tårar,
föll och gjorde marken till en spegel.
Han ville vara någon annanstans,
där regnet gick i dur och inte i moll.
Förvirrad och ensam,
med tusen vänner i fickan,
går han längs gatan och lyssnar till regnets melodi.
Som sången du viskade i hans öra inatt,
så som orden blev till meningar.
För varje andetag, för varje hjärtslag, finns nu inget längre kvar.
Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola.
Av ![]() |
Författare:
Malin Malmberg
Publicerad: 26 mar 2003 15:20
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå