Den röda bollen

Mannen älskade sin röda, vackra boll över allt annat
Ju oftare han lekte med den dess större tycktes den bli - mitt framför ögonen
och kärleken växte i samma grad

- Skulle man våga leka med den?

Risken fanns ju att bollens vackra glansiga yta skulle bli matt och ful. Det tåldes att fundera noga på
- och vad skulle grannarna säga?
att han var vårdslös och dum, kanske

Frestelsen blev snart för stor. Ett litet försiktigt kast då och då
i smyg när ingen såg på - det tänkte han unna sej
Åh, vad han njöt! Det gick ju riktigt bra.
Kasten blev högre och högre

och mannen allt djärvare

En dag bestämde han sej för att göra sitt livs kast
Sagt och gjort: med all kraft slungades bollen högt, högt
upp i skyn
Den röda lilla pricken såg ut att förvandlas till den drömkåk
som allt oftare poppat upp i önskedrömmarna

Då rasade börsen

Bollen föll och föll och föll, nådde marken och rullade bort
över linjen
Bollen var död

/bland mina ordsatta bilder/


Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola

Av Ingrid O Losell 22 mar 2003 10:11