Kasinospel inget för ministrar

Log mot kamerorna som förevigade ögonblicket, och öppnade det fjärde statliga kasinot i Sverige med en "first spin", som om det var den naturligaste saken i världen. Och det kanske det är. Nu för tiden.

Själv tycker jag i och för sig att hon lika gärna kunde ha ställt sig och dragit i en enarmad bandit på T-Centralen. Att det skulle vara ungefär lika sunkigt. För när en socialdemokratisk vice statsminister hänger festklädd över ett roulettbord och gör en "first spin" så tycker åtminstone jag att det känns lite väl entusiastiskt. För att inte säga överentusiastiskt.

Nästan som om Göran Persson skulle stå med en bong i näven och ett Harry Boy-huvud på halsen och gnägga i någon TV 4-mitt-i-filmen-reklam. Eller som om man skulle skicka i väg Morgan Johansson för att premiärknulla, om man nu fick för sig att öppna en statlig bordell. Det får liksom vara någon måtta på jämfotahoppen

Själv visste jag inte ens vad en first spin var, förrän i torsdags. Å andra sidan så visste jag inte heller att en socialdemokratisk vice statsminister ställde upp på invigningsjippon av spelställen. Jag skulle ha sagt att det skulle ha varit en smula onaturligt. För en sosse. Men å andra sidan. Det är mycket man inte vet.

För några år sedan skulle jag ha sagt att det inte ligger i den socialdemokratiska politikens natur att driva en statlig kasinoverksamhet över huvud taget. Ännu mindre att vara den regering som tar initiativet till att starta en. Att det är en sådan grej som möjligtvis Bert och grabbarna gör. Eller skulle ha gjort. Då när det begav sig. Men inte sossarna. Att det skulle ha varit ungefär som om tidningen Bang skulle börja med sidan 3-flickor för att dryga ut sin kassa. En no-win-situation. Rent ideologiskt.

För om folk inte spelar bort sina pengar vilket är bra, så går de statliga kasinona med förlust vilket är dåligt. Och om de statliga kasinona går med vinst vilket är bra, så innebär det att en massa människor har spelat bort sina pengar vilket är dåligt. Det skulle liksom aldrig gå att bli riktigt nöjd med resultatet. Och vissa branscher ska man bara inte ge sig in i, om man vill fortsätta att se sig som en hyfsat hygglig människa. Eller ett hyfsat hyggligt parti.

I dag går de tre kasinon som finns i Sundsvall, Malmö och Göteborg med en förlust på sammanlagt 221 miljoner kronor. Och ska man se det positivt, så kan man ju visserligen se det som att det åtminstone är ett hyfsat socialdemokratiskt sätt att driva ett kasino på. Med något slags omvänd kasino-logik som går ut på att "the house always loses".

Men hur man än vänder och vrider på det, så kommer man ändå hela tiden till ett stort "Varför?"

Sex kasinon i det här landet har regeringen gett tillstånd till. Fyra kasinon är redan i drift, 600 personer är anställda. Och det är vi som ska hålla i gång dem, vilket är lite svindlande med tanke på hur snabbt det går att spela upp en hundring. På ett kasino finns det inga garantier alls. Högsta tillåtna insats på rouletten är 54 000 kronor.

Cirka 30 000 svenskar är spelberoende redan i dag. Ytterligare cirka 90 000 personer har svårt att kontrollera sitt spelande och är i riskzonen. Och mycket pengar blir det som vi måste spela bort, som uppfinnaren i "Lorry" skulle ha sagt. Fast utan slutsatsen "tänkte inte på det".

Så långt verkar inte Persson & Co ha kommit.

Av Lena Sundström 19 mar 2003 07:19