Olika glesbygdspolitik

Regeringen i Beijing har beslutat att i stället för att bygga kostbara järn- och motorvägar till ställen där folk ändå inte kan försörja sig, man ska flytta medborgarna dit de kan överleva. Det blir alltså ingen Bottniabana i nordvästra Kina.

De i glesbygdspolitik mindre vetande politiska ledarna i Beijing har under de senaste 20 åren satsat stort på utbyggnad av infrastrukturen i det mer utvecklade östra Kina. Detta har resulterat i att landet blivit världens snabbast växande ekonomi och på mindre än 20 år utvecklats lika mycket som Sverige gjorde på 100 år mellan 1850 och 1950. Kinas store kommunistiske förnyare, Deng Xiao Ping, myntade en gång uttrycket "vill vi att alla skall bli rika så måste vi acceptera att en del blir rikare fortare än andra". Han hade inte hört talas om den svenska tokvänstern.

Måhända kan kanske SIDA göra en insats och hjälpa kineserna att investera på svenskt sätt och därigenom få ner utvecklingstakten och göra alla kineser lika fattiga.

Kostnaden för det svenska politiska mutprojektet Bottniabanan stiger nu från 12,5 till 19,5 miljarder. Det är lika mycket pengar som det skulle kosta att skicka en en halv miljon som bor norr om Umeå till Mallorca eller Kanarieöarna fyra mörka vinterveckor varje år i minst sju år. Inget dumt alternativ att ta till när midnattssolen sjunker under horisonten, hjortronmyrarna tömts på sina bär och uttagningarna till melodifestivalen ännu inte börjat sändas på TV. En del av kostnaden kunde täckas av de minskade sjukersättningar...

Solresorna skulle förmodligen bli avsevärt mer uppskattade än ett framtida snabbtåg från Umeå till Haparanda. De allra mest nordligt boende svenskarna ska vara glada att Gudrun Schymans kommunistparti aldrig kom till makten i Sverige. Då hade man gjort som kineserna, tömt nordligaste Norrland på folk och flyttat dem till Skåne där det finns både vägar, järnvägar och än så länge utbyggda kraftledningar från närbelägna kärnkraftverk.

Av göran holm 18 mar 2003 16:58