Makt eller Vanmakt delII

Hur löser man stängningen intill vatten? Här i Bohuslän, där jag bor, betar ofta får på marker, som gränsar till vatten. Kan man stänga av stranden? Får man det? Om inte - hur får de då vatten att dricka om de har sina betesmarker intill en insjö som utgjort deras dricksvatten?
Sedan kan man ju undra om det är praktiskt genomförbart att stänga i ojämn skogsterräng? I Bohuslän betar får där - inte bara i hagar! Och hur blir det när det är mycket snö? Blir inte stängslet för lågt då?

Hur blir det den dag då målet om antal vargar är uppnått? Eftersom det med tanke på vargens förökningstakt infaller ganska snart, så antar jag att strategin är klar. Är det meningen att antalet då skall försöka hållas konstant?
Hur är det i så fall tänkt att det skall gå till?
Skall de fångas i fällor och lämnas till Nordens Ark?
Skall de kastreras eller skall man avliva dem i den takt de förökar sig? Skall det tillåtas jakt på vargar?
Vem åtar sig den jakten? Hur jagar man varg? Sitter man
dödstyst någonstans och väntar på att den skall komma?
Då lär man nog få vänta, eftersom vargen är ett skyggt djur i normalt tillstånd och den har hörsel och luktsinne som vida överstiger vårat. Eller jagar man med hund? Finns den hundrasen i Sverige, som är så tuff att den klarar att
driva varg? Ser skytten skillnad på lovlig och olovlig varg?

När en räv får skabb så avlivas den så snart en jägare har möjlighet.
Det görs för att räven annars går en plågsam död till mötes, men också för att försöka begränsa smittspridning. Har jägarna ute i landet fått reda på hur de skall göra när de möter en varg, som drabbats av skabb?
Egentligen är det självklart - ja, självklart för en del att den skall skjutas och självklart för andra att den inte skall skjutas.

Jag har inte fått något svar på hur mycket pengar myndigheterna lägger ned på märkning, provtagning, pejling och uppföljning, alltså inte ersättning för redan skedda skador och kostnad för förebyggande åtgärder utan rena kostnader för att få vargen att överleva. Jag undrar
naturligtvis också om det verkligen behövs läggas ned tid, arbete och likvida medel på en djurart, som förökar sig så snabbt, när den får rå sig. En valpkull kan uppgå till tolv valpar, men även om vargparen bara får hälften eller en tredjedel så är föryngringen antagligen säkerställd.

Myndigheterna har satt upp mål för antalet vargar. Men vad har man för mål om antal älgar och rådjur?
Anser Naturvårdsverket att det finns obegränsad tillgång till till exempel älg, som helt klart är vargens bytesdjur?
Varför i så fall har älgjakten varit kontrollerad så länge jag minns till visst antal dagar och/eller visst antal djur?
Vet Naturvårdsverket om att det dessutom är vanligt att man i en del jaktlag sparar vissa värdefulla djur?
Så kallade taggbegränsning är vardagsmat för många jägare i
mina trakter. Kor med kalv är numera alltid fredade. Hur snabbt kommer älgstammen att minska? Vad görs för att den inte skall bli för liten och finns det något bra sätt att förhindra det? Finns det erfarenhet av det i de länder som har gott om varg? Vad säger den erfarenheten i så fall?

Man läser fortfarande i tidningar att frågan ställs om vi skall ha varg eller inte. Är den frågan relevant? Frågan om vargens vara eller inte vara kan vi nog lägga bakom oss för vi har varg i Sverige.
Nu är det bara hur vi skall hantera situationen, som vi behöver diskutera - vilket antal vargar skall vi försöka hålla oss till, hur skall vi försöka hjälpa dem som lever med problemen, hur mycket får det kosta samhället
och så vidare?

Annika Qarlsson c ställde under riksdagens frågestund en fråga till justitieminister Thomas Bodström om nedläggningshotade polisstationer i
bland annat Dalsland. Han svarade att under denna mandatperioden så kommer det att utbildas så mycket poliser så att vi får fler än vi haft. Men han sa inte var de poliserna kommer att placeras, för det är inte bestämt. Så
nedläggningshotet kvarstår och är förmodligen verkställt när utbildningen är klar.

Hade majoriteten av dalslänningarna hellre haft kvar polisen än vargen?
Sådana ekonomiska jämförelser tycks inte någon ansvarig ens komma i närheten av. Redan för flera år sedan fick jag reda på att det var mycket svårt att till exempel flytta pengar från försäkringskassan, som ju betalar ut pengar till dem som är sjuka, till att förkorta väntetiden för operationer, som ju skulle hjälpt dem till att kanske inte behöva
vara sjuka så länge, utan kunnat börja jobba igen.

Finansminister Ringholm meddelade igår att det ekonomiska läget var sämre än man beräknat, när man lade höstbudgeten. Senare hävdade miljöpartiet att läget till och med är kärvare än finansministern sagt.
Vi måste spara sa dom. Idag säger statsministern också att vi måste spara. Hur mycket då! Jo, tio miljarder kronor! På vad då undrar jag!

I min lokala dagstidning läste jag igår att vargen Heimdal som hittills bott på Nordens Ark, skall emigrera till Lettland för att bli pappa. Jag citerar ur Bohusläningen: "Trots att den vilda vargstammen är ganska
stark i Lettland deltar de ändå i det internationella avelsprogrammet. Vargarna i Kalvene ska också ha en folkbildande roll - precis som här hemma gnisslar det ibland mellan vargens och människans intressen." Är
det inte otroligt fascinerande att man deltar i avelsprogram på ett djur som det finns en stark stam av? Vart vill man komma? Och i Lettland verkar det som om man skall bekanta sig med Heimdal, som bor i hägn för
att bättre kunna acceptera den vilda vargstammen. Jag måste nog erkänna, att jag fattar ingenting.

Jag läser också i tidningen att djurförmannen, som haft hand om Heimdal, har "dubbla känslor" som hon uttrycker det. Man kan läsa mellan raderna att hon är ledsen att han åker, även om hon är glad att han kommer att ha det bra där också och kommer att bidra till arternas fortlevnad.

Jag förstår att hon är ledsen och kommer att sakna honom - jag förstår det mycket väl faktiskt. Man fäster sig vid de djur, man har närkontakt med. Sörjer kanske de sina djur också, som mist dem, när vilda vargar dödat dem för sin överlevnad och ätit upp dem? Jag är ganska säker på
att de gör det.

En gång hade jag höns. Jag älskade dem. Hönor är bytesdjur. När grannens hund hade dödat en höna gick jag upp och la hönan på trappan och skrek:
"Se här vad din hund har gjort med min höna!" Grannen lärde hunden att han inte fick ta höns och det hände aldrig mer. När räven tog höns hade jag ingen jag kunde skrika åt. Men jag var ledsen ändå. Likaså när de blev tagna av höken. Jag såg direkt, när höken hade varit där. Alla hönor var bortskrämda. Jag fick leta upp dem och försöka att få dem att lämna sin skyddsplats och springa in i hönshuset. En räv som ideligen kom tillbaka och hämtade höns kunde vi skjuta, men höken kunde vi inte göra något åt, eftersom den är fridlyst. Så jag upphörde med att ha höns. Nu köper jag ägg från hönor, som går fritt inomhus. Och jag undrar
- vart är vi på väg?

Jag bara undrar!

Av Birgitta Wahlberg 17 mar 2003 09:47