Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Hej

"Hej", sa han och "Hej" sa jag.
Vad lätt det hade varit om det aldrig blivit så.
Så enkelt och smärtfritt.
Men nu sa han "Hej".
Och jag sa "Hej".
Tänk om vi båda hade vetat då vart det skulle leda.
Tänk om vi vetat då vad två människor kan göra.
Allt för att bli större i sig själva,
för någonstans i villfarelsen att "det här är jag"
slaktar jag dig för att bli stor.
Inuti.
Och du gör detsamma.
Allt för att bli större.
Jag önskar att jag aldrig svarat.
Jag önskar att du aldrig sagt "Hej".
Att du inte suttit där och varit så jävla intressant.
Att du inte suttit där och tyckt att jag var intressant.
Om vi bara låtit bli.
Om vi inte ätit upp varandra.
Om vi bara inte sagt "Hej".
Jag tänker aldrig mer säga "Hej".
Inte till dig, inte till någon.
För jag vet,
precis som du,
vad som händer om man säger "Hej".

När man borde veta bättre.

ett bidrag till poesiskolan