Makt eller Vanmakt del I

Kanske det, men också verklighet för människor i glesbygd och vardagsmat för Naturvårdsverket.

Om vargen har tagit 6 får eller 60, så spelar det inte så stor roll, för den som ägde fåren får pengar till nya. Och så får han pengar till stängsel. Det finns skattepengar avsatta till detta. Före valet så var det många som sade att de gärna betalar mer skatt, även om de kanske mest var om pengarna går till vård och omsorg eller för att påverka
väntetiderna för operationer.

Barnfamiljer, undersköterskor och pensionärer betalar gärna skatt och om en del pengar går till att köpa stängsel för att stänga ute vargarna så är nog det bra. Storebror vet bäst vad som gagnar oss. Vargen måste naturligtvis ha mat, men det är inga problem för Sverige har ett stort skafferi med älgar och rådjur. Alla tamdjur kommer kanske inte att
stängas inne och då finns det även kor, hästar och får att äta. Vargen tycker det är gott med kött. Han äter egentligen bara kött, nästan 10 kg om dagen, för grönsaker gillar han inte. Det är bra för då åsamkar han inga skador på grödor eller på skogen. Alla vargar tar inte vuxna djur,
men det finns älgkalvar, rådjurskid, lamm, kalvar, ponny och föl. Och hundar är bra för om de skäller, så hör vargen var dom befinner sig och det gör det lättare för vargen att få ett mellanmål. Om hunden är en Hamilton och vargen får vara ifred och äta, så har han så det räcker till hela dagsbehovet och kan vänta tills imorgon med att leta upp
villebråd.

När Buster blev tagen av vargen - jag såg ägarna på bild i dagstidningen - så satt matte och husse på huk intill en halvt uppäten hund och försökte dölja sina ansikten i händerna. Det gjorde inte så mycket att Buster blev vargmat för ägarna fick pengar till en ny Buster. Att Buster var en duktig eftersökshund med mycket träning spelade inte så stor roll. Ägarna fick ju ersättning för Buster och kunde köpa en ny valp och börja träna och den nya hunden skulle säkert bli lika duktig efter ett par år. Om inte den nya hunden blev skadad eller uppäten på träningen förstås, men då skulle matte och husse få pengar till en ny igen. Om en
hund blir uppäten av vargen så får husse 10 000 kr i ersättning om han kan bevisa det förstås och om hunden blir skadad så får han 2 000 kr ersättning för veterinärkostnader. I konungariket Sverige är allting vist ordnat.

Jag har en kompis i norra Bohuslän. Han hade får och lamm. När han berättade hur han hade känt det när han kom till fårhagen och några lamm var döda och halvt uppätna så började jag fundera lite. Det hände först en gång och sedan flera gånger till. Ibland var det någon som inte var helt död utan kämpade för sitt liv. Ja, det rörde ju inte mig, men när det var möte om varg på muséet i min hemstad, så gick jag dit. I panelen fanns det representanter för Länsstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund och Rovdjursföreningen. När det blev frågestund så ställde sig min kompis upp och undrade vad han skulle göra, när han kom till fårhagen och flera lamm var döda eller
försvunna. Men han fick inget svar - det var som om ingen ens hade hört frågan. Då började jag fundera riktigt mycket.

I min hemstad finns inte varg. Det är kanske inte så konstigt för det finns inte vargar i städerna. Utanför min hemstad finns inte heller någon vargpopulation. Det är bara enstaka vargar som stryker förbi på sin upptäcktsfärd för att finna en partner. På mötet ställdes det många frågor till panelen. Man kunde hos vissa besökare skönja en viss oro.

Andra besökare beskrev hur fascinerande det var att höra varg yla och tyckte att de som inte förstod vilken resurs vargen är i samhället var egoistiska.

Jag började ställa mig en del frågor, mest för att det inte hade givits utförliga svar på frågorna, som ställts till Länsstyrelsens rovdjursansvarige på platsen. Förutom en del uppgifter om utgifter för att rädda tamdjuren och ersättning till redan drabbade, så var svaren från honom för det mesta: "Det har jag inget svar på".

När det något senare anordnades ett möte i ett område, där vargen håller på att etablera sig, så åkte jag dit. Sakta men säkert rullas sanningen upp för mig. Inte heller där fanns någon annan representant för myndigheterna än representanter från Länsstyrelsen, det vill säga anställda som gör sitt arbete efter givna riktlinjer. De personer, det vill säga våra politiker på riksnivå, som har fattat besluten, som vi ute i bygderna skall rätta oss efter, fanns inte där. Mötet som hölls där det fanns varg var inte likt det som hölls där det inte fanns varg.

Kommunpolitiker fanns på plats men inte i panelen utan bland åhörarna. Samma frustration fanns hos dem. Förespråkare hade ändrat sig och blivit motståndare. Det gör mig ännu mer konfunderad. Någon i publiken reste sig upp och tyckte att vi bör säga till politikerna att vi hellre vill ha god äldrevård än att pengarna skall gå till att bekosta vargens utbredning. En annan reste sig upp och sa att det var precis vad han hade gjort och han hade fått till svar att det finns pengar till båda. Nyligen såg jag en dam i ett TV-program och hon berättade att väntetiden
för hennes operation var 99 månader? Har inte det alls med pengar att göra?

På mötet fick vi information om hur stor ersättningen hittills hade varit för vargdödade och vargskadade tamdjur. Vi fick statistik på antalet döda hundar, kor, kalvar, får och lamm samt antalet skadade djur. Statistik på ett papper, en liten summa av våra skattepengar eller tragedi för den enskilde - hur resonerar man?

Klyftan mellan oss ute i bygderna och beslutande politiker i riksdagen är avgrundsdjup. Frågorna inom mig bara hopar sig.

Varför är det mestadels de personer, som lever med vargen inpå sig som är så negativ? På vilket sätt tas erfarenheterna till vara hos dem som bor i bygderna, där vargen etablerat sig? Tas dessa erfarenheter över huvud taget tillvara eller är lokalbefolkningen helt överkörd?

Varför utförs ingen skyddsjakt? Kan den person på Naturvårdsverket, som avslog skyddsjakt på den varg, som fram tills dess hade tagit 62 får och lamm i Dalsland, hålla handen på hjärtat och ärligt säga, att vi var tvungna att spara just den vargen för att rädda vargstammen? Varför sparas individer, som är avvikande? Är de politiker, som tagit beslutet, helt insatta i nuläget? Tas det hänsyn till vad som hänt hittills eller går Naturvårdsverket blint efter det ursprungliga beslutet?

Igår sa man på TV att det försvunnit flera märkta vargar spårlöst. Vad drar myndigheterna för slutsats av det? Tjuvjakt kanske? Vad kan det bero på i så fall? Vanmakt kanske? Om de vargarna hade kunnat skjutas legalt - hade det varit någon fördel för samhället kanske? Eller gäller det att freda vargstammen till varje pris, så att antalet skall räcka till tjuvjakt? Hade det inte varit bättre att välja ut de individer som bäst kan tas bort för vargstammens skull, när det nu finns ett beslut på att det skall finnas vargar i landet?

Är jägare bara dumt folk, som tänker på sina egna nöjen, när de säger att vargstammen behöver beskattas nu? Kan de över huvud taget något om vilda djur? Spelar det någon roll att deras hundar utsätts för stor risk att tas av vargen, när de får ersättning till en ny? Behöver man bry sig om att jägare i vissa områden inte alls kan gå ut och jaga med sina hundar så som det gjort sedan de första gången fick gå med pappa ut i skogen? Är deras intresse så viktigt att de inte lika gärna kan börja och spela golf istället?

Golfbanor får mig osökt att tänka på öppna landskap. Hur ställer sig Jordbruksverket till det? Är det något vi skall sträva efter att behålla? Utgår myndigheterna från att Ulla och alla andra, som får sina levnadsförhållanden förändrade, kommer att fortsätta med djurhållning?

Eller finns det anledning att tro att det finns risk att en del marker växer igen i brist på betande tamboskap? Hur påverkas förhållandet åkermark/skogsmark? När träder Skogsvårdsstyrelsen in och ålägger markägaren att plantera? Får markägaren i så fall själv bestämma vad han skall plantera?

Jordbruksdepartementet avsatte 36 miljoner kr till hela landet förra året till i första hand förebyggande åtgärder. Av de pengar som länsstyrelsen i Västra Götaland hade fått, så hade 50 000 kronor inte gått åt utan de hade skickats tillbaka, eftersom de skall användas samma år.

Kan det möjligen vara så att pengar till stängsel inte löser alla problem? Vem sätter upp det och vem underhåller det?

Skapar stängsel nya problem? Om Ulla bor på ena sidan vägen och Anton på den andra och Ulla har får och Anton havre på sin åker - kan man stänga in Ullas område med stängsel och låta Antons var öppet? Hur gör älgen då när den kommer travande över Antons havreåker och skall passera över
vägen? Blir den en trafikfara eller skall det sättas upp viltstängsel invid småvägar också så att älgen inte kommer ut på vägen just där? Ställer Vägverket upp på det? Är det förresten bra - blir det inte inavel bland älgarna då?

Av Birgitta Wahlberg 14 mar 2003 17:24