Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Ton från blå duk

... nu...

Skymningstid
och blåa toner

Nu när människorna hade
gått hem
klingade skratten och rösterna
långsamt bort
och försvann bak horisonten.

Så blev allt lika tyst som förut.

Skymningen började sakta
nynna sin trollska urtidssång
medan dagen stilla vaggades
till ro.

Det skymingsblå lade jorden
i väntan
under sin självlysande pulserande
andedräkt.

Och allt blev alldeles tyst
i väntan på natten.

ett bidrag till sourze poesiskola